Vi träffas i Saab Arena en förmiddag mitt i veckan. LHC har träning och spelarna åker ut på isen, en efter en. Anton Blomberg och Henrik Törnqvist trampar förbi på klamparna och slänger några ord med Alexander.
– Jag dömde när de kom hit från Motala och spelade i U16-laget, säger Alexander.
De hann till SHL före dig?
– Haha, ja de har gjort en något tydligare satsning.
Men lita på att Alexander Österberg kommer efter. Han har framtiden utstakad. Högsta serien i Sverige är målet och det har börjat bra.
Alexander, eller Kakke som han kallas, har förstås en egen bakgrund som spelare på isen. Han var en del av LHC upp till U16, sedan gick han till HF Linköping eftersom han inte ville elitsatsa. Fram till förra året spelade han i division 3.
– Men samtidigt dömde jag matcher i division 2 och till slut blev det för mycket.
Så Alexander tog av sig lagtröjan och drog på sig den svartvitrandiga. I den trivs han allra bäst och i den ser han en framtid på högsta nivå.
– Tanken på att kunna nå toppen utan att vara spelare lockar. Jag får vara på isen, fast utan klubba och puck, och jag får snacka skit i omklädningsrummet innan matcherna. Det är hur kul som helst!
Resan började egentligen redan när Alexander var 13 år. Det fattades domare i en ungdomsmatch och någon frågade om han kunde ställa upp.
– Spelarna var bara ett år yngre än jag, men jag minns att jag tyckte att det var kul. Efter det blev det att jag fortsatte.
Varje match gav 250 kronor, bra pengar för en ung student.
Sparade du?
– Nja, det blev en hel del skräpmat för pengarna. Jag gick på Kungsbergsskolan och ibland var det fiskgratäng på menyn. Då låg en burgare nära till hands.
I dag är Alexander utbildad regionsdomare och dömer matcher upp till division 2. I slutet av oktober kallades han dessutom till anrika turneringen TV-pucken.
– Jag fick döma kvalet till tävlingen i september först, säger han. Sedan var vi åtta huvuddomare från hela Sverige som togs ut till huvudturneringen. Var och en dömde tre matcher i grundspelet och sedan gick fyra vidare till kvartsfinalerna och därefter två till semi.
Sedan blev det spännande förstås. Men Alexander hade en bra känsla.
– Det hade gått så bra i semifinalen så jag trodde på oss i finalen också.
Under en särskild ceremoni ropades hans namn upp tillsammans med en linjedomare från Vallentuna och en från Köping.
Nervöst?
– En final är alltid en final. Och vi visste att vi granskades av dem som till vardags granskar SHL-domarna. Men jag och linjedomarna hade en skön distans och vi kunde garva ända fram till nedsläpp.
Är du en kallhamrad diktator där ute?
– Nej, jag är nog ganska öppen. Jag lyssnar gärna om spelarna vill diskutera, men jag tar inga klagomål. Å andra sidan klagade jag väldigt mycket själv som spelare så jag vet vad det handlar om. Jag kan nog förstå vad en spelare försöker säga egentligen, även om han bara skäller.
Vad krävs av er?
– Tydlighet och spelkänsla. Och en bra grundfysik med styrka, uthållighet och snabbhet förstås. För oss gäller ju 3 gånger 20 minuter rakt av. Vi kan inte gärna åka och byta när det blir jobbigt.
Pratstunden är slut och Alexander sätter sig i bilen. Om ett par timmar ska han åka till Mariestad för en match i J20-elit. Numera ger ett uppdrag omkring 3 000 kronor i betalt. Bra utveckling alltså, precis som när det gäller menyn.
– Nu blir det inte så mycket skräpmat längre. Vi tar nog en sallad på vägen ikväll.
Till nästa sommar räknar Alexander med att gå utbildningen till förbundsdomare. Därefter är det tre steg kvar till SHL.
– Det kan ta fem till sju år innan jag är där. Eller fyra. Eller tio för den delen. Det tar ganska lång tid att bli domare på högsta nivå.
Finalen i tv-pucken är en bra skalp längs vägen.
– Ja, nu har jag ögonen på mig.