– Oj, det blir jag riktigt hedrad och stolt över att höra. Det har ju varit otroligt många bra spelare i klubben genom åren.
Vem tror du själv är etta på listan?
– Kanske Denise Altmann? En otroligt bra spelare och väldigt ödmjuk som person. Hon kunde hitta lägen, passningar och avslut som ingen annan såg.
Dina bästa minnen från dina åtta säsonger i LHC-tröjan?
– De två SM-gulden, förstås. Det första är alltid speciellt och där minns man extra starkt känslan i omklädningsrummet när vi inför förlängningen fick reda på att vi skulle få spela fem mot tre för att deras målvaktsutrustning hade mätts och varit för stor. Då var det bara att ösa och sen när vi gjorde det där målet ... ja, det var helt fantastiskt. Men även det andra guldet var speciellt i och med att vi avgjorde på hemmaplan och det var fullsatt i Stångebro, alla stod upp och det var en underbar stämning. Tyvärr kunde jag inte spela den finalserien då jag skadade mig i semifinalen, men det var förstås stort ändå att få uppleva.
Vad tror du själv gav dig en plats på den här listan?
– Jag vet inte riktigt, men kanske för att jag alltid jobbade för laget och inte drog mig för att täcka skott och offra mig. Sedan trivdes jag extra bra när det gällde lite mer, i de viktiga matcherna.
Har du någon kontakt med hockeyn i dag?
– Jag försöker följa med så gott det går och har varit och sett en eller ett par matcher den här säsongen. Hockeysuget finns ändå kvar, även om jag har slutat att spela.