LHC-backen var förstås nöjd och belåten efter 3–0-vinsten mot Malmö i Saab arena.
– Kul att spela för de här fansen igen. Och det är alltid roligt med hockey när du är i den här änden av tabellen, sa han och log.
En knapp vecka har gått sedan den grymma besvikelsen och förlusten i JVM-finalen mot USA. Värsta tänkbara avslutning på en häftig publikfest i Göteborg där Mattias Hävelid fick stort förtroende och mycket beröm för sina insatser.
Nu kom han tillbaka och svarade för 60 starka minuter i LHC-comebacken.
Det tyckte han själv också.
– Jag vet att jag fortfarande har någon nivå till i mig, men det kändes som om jag spelade med ett annat självförtroende än tidigare under hösten. Jag har inte kommit upp till där jag vill vara och därför tror jag att VM kom lägligt. Jag mådde bra av det. För mig var det en bra tidpunkt att byta miljö och få en lite annan roll. Mer offensiv, mer tid i power play.
– Nu får jag försöka att ta med mig det till andra halvan med LHC även om du måste spela på ett annat sätt. Juniorhockeyn är ofta rolig med fart och fläkt och ram och tillbaka, men här är det mycket mer struktur. Det är den stora skillnaden, sa Mattias Hävelid.
Han matchades med Jesper Pettersson, vilket betydde två högerskyttar i samma backpar.
Det är inte så vanligt.
– Jag spelade en hel del med Tom Wilander under VM-lägret och det var samma sak då. Helst spelar jag till höger, men det är inga problem. Jag känner mig ganska trygg till vänster också, sa han.
Det är ingen vågad gissning att talangen skriver NHL-kontrakt med San José till våren – och under JVM-turneringen gjorde scouten Niklas Sundström klart att klubben vill ha både Hävelid och Filip Bystedt på plats i Nordamerika till nästa vinter. Fast det vill inte backen prata om nu.
– Vi har inte snackat så jättemycket under säsongen. San José låter mig fokusera på LHC, sa Hävelid.
Är du beredd att åka över till hösten?
– Nu ska jag först spela klart den här säsongen. Så får vi se vad som händer sen.
Han hymlade inte om att det tog några dagar att smälta förlusten mot USA. Ni kanske själva såg tv-bilderna när LHC-backen länge satt kvar i båset med tom blick.
– Klart att man var arg och besviken och att det satt i ett tag, men nu tycker jag ändå att man har lyckats smälta det ganska bra och är stolt över silvret. Det börjar komma in i huvudet att det ändå var en okej turnering.