När Luleå spelade mot Djurgården på Hovet så gjorde Robin Kovacs en målgest för att hedra AIK, en klubb han är fostrad i. Och visst kittlar det lite extra mycket när en gest gör att känslorna kokar lite extra i arenan. Det här tyckte experterna i C more-studion var fy skam och att han borde visat respekt för laget han spelar för nu, det vill säga Luleå. AIK spelar nu i allsvenskan och är inte något direkt hot för SHL-klubben. Varför ska han då hindras från att visa stolthet över sin identitet?
Jag ska ärligt säga att när jag gjorde intervjun med Jimmy Andersson till LHC-dokumentären inför säsongen, och han visade upp alla hockeytröjor från förr som han spelat i, fick jag en klump i magen. Jag tänkte: "Vad ska egentligen LHC-fansen tycka nu?". Själv tycker jag det var ett roligt inslag och såklart har han olika känslor för klubbarna han spelat i. Dessa minnen har han med sig och som format honom till den ishockeyspelare och person han är i dag.
Men varför har klimatet alltmer börjat göra att man inte får lyfta fram sin identitet? Varför har de naturliga känslorna inom sporten börjat bli kritiserade och ifrågasatta?
Med det medielandskapet som finns kring ishockeyn nu är alla under ständig bevakning. Till och med profiler som LHC-tränaren Bert Robertsson har börjat tänka efter istället för att låta känslorna styra. Men i min mening är det ju just känslorna inom sporten som gör den så himla fantastiskt att följa. Oavsett om det handlar om att visa upp kärleken för sin moderklubb eller om det handlar om att agera av ilska – så måste det få tillåtas till en viss grad.
De starka personligheterna som sticker ut har börjat tyna bort och rätta sig i ledet. Känslosamma och starka intervjuer, vassa åsikter samt ärlighet i svaren som ges till media har blivit tillrättalagt. Även på isen blir det hård bestraffning när känsloutspel sker. Inte att tala om de kollektiva bestraffningar som sker mot supportrarna genom flaggförbud nu när bengaler har tänts på ståplats. Finns det inte bättre sätt att straffa på än att försöka döda passionen och känslorna som kommer med den? Som tur är har supportrarna i Linköping kraftsamlat ändå.
Men snälla. Tillåt mer känslor i sporten. På grund av det här blir serielunken i november och december mörkare och mörkare för varje säsong.