Efter en första period som lämnat nästan allt att önska var LHC i brygga. HV71 ledde med 2–0, bortalaget hade redan förbrukat en timeout bara några minuter in i matchen, och om det inte vore för Marcus Högbergs växande självförtroende kunde underläget ha varit större.
Men ibland kan ett mål räcka. För det kan bli till två mål. Och tre.
Därför var Niclas Bergfors 2–2-mål i andra perioden viktigt av flera olika anledningar. Kanske allra viktigast för den ifrågasatta och ibland hårt kritiserade 29-åringen själv.
– Inget snack om att det var skönt. Jag har haft det tufft med att hänga dit puckarna, så det blir att mycket släpper mentalt. Men lika mycket som det var ett viktigt mål gäller det för mig att fortsätta, sa Bergfors efteråt.
Den tredje perioden bröt ut i ett utdraget ställningskrig mellan två lag som försvarade sig väl.
Men precis när publiken accepterat tanken på att det med största säkerhet skulle sluta oavgjort efter full tid, klev Emil Sylvegård fram. Ensam med målvakten drog han pucken från vänster till höger, höger till vänster – och rakt in i mål.
– Det var faktiskt snyggt måste jag säga, sa matchhjälten Sylvegård på ren malmöitiska.
– Matchen var ett snäpp hetare en vanligt, lite mer likt en slutspelsmatch. Jag brukar bli bättre i såna matcher men idag var jag inte alls bra. Det enda bra var målet, även om jag inte är här för att vara någon stor målskytt, menade han.
Tvärtemot vad Niclas Bergfors är, alltså. Så här långt har nyförvärvet med NHL-meriter bara gjort tre mål i SHL – lika många som just Sylvegård.
– Jag ska inte säga att jag inte tänker på det. Mentalt, undermedvetet finns det där, men jag försöker att inte lägga för mycket energi på det, sa Bergfors.
Varför har det blivit så, tror du?
– Jag vet inte, kanske omställningen till nytt spel blandat med att pucken inte studsat min väg. Jag har spelat bättre och spelat sämre men inte fått med mig någonting, det är jag inte riktigt van vid.
Att det står "Bergfors" på ryggen underlättar inte.
– Jag förväntas leverera, jag spelar powerplay men inte boxplay och såna saker. Jag sätter också press på mig själv. Men så länge det ändå rullar på för laget försöker jag att inte belasta mig själv för mycket. Jag har också varit i den här sitsen tidigare.
Då lossnade det sen?
– Ja, det lossnar till slut, det brukar alltid ordna upp sig. Kanske ingen stor ketchupeffekt, men det jämnar ut sig med fler mål.