Sifferminnet är väl utvecklat hos både Björn och Ronny.
En puck dundrar in i sargen. Samtidigt blåser Klas Östman i sin pipa och på läktaren i ett annars öde hockeytempel sitter Ronny och Björn och tittar på.
Sensommaren ger oss äntligen lite värme, men det hindrar inte de gamla barndomskompisarna från Tannefors att kika in i ishallen för att följa LHC-träningen. Få, om ens några supportrar, ser MER av LHC under en säsong än just Björn "Hallon" Kindstrand och Ronny "Lillen" Svensson.
Det är så de kallas. Hallon och Lillen. Polarna från förr.
Båda har varit aktiva i Linköpings idrottsliv, inte minst som allsvenska fotbollsspelare i IF Saab respektive Derby, men Ronny lirade även hockey i Kenty ("näst högsta serien").
Nu är de pensionärer och njuter av att följa LHC.
Eller, njuter och njuter, ibland kan det också vara plågsamt.
– Går det dåligt för laget, som det gjort några säsonger nu, ja då är det jobbigt. Man mår ju lite som LHC mår.
– Men jag säger som en bekant.brukar göra. "Snart är den här jäkla sommaren slut så att man äntligen kan börja gå och kolla på LHC igen." Jag tror det är många som känner så. LHC betyder massor för väldigt många, fortsätter Ronny och tittar ner mot isen där målvakten Marcus Högberg parerar ett skott på träningen.
Han själv ser vanligtvis minst två träningspass med SHL-laget i veckan. Och ofta med vapendragaren Björn bredvid sig på läktaren.
Där tittar de, diskuterar spelarnas formkurvor – och inte sällan, muttrar över missar på isen. Men värmen och kärleken till klubben finns alltid närvarande.
– Det finns många som har en jäkla massa åsikter om LHC, men det värsta är att de aldrig går på matcherna. Då tycker jag att man inte heller ska få ha några åsikter, säger Björn bestämt.
De har båda säsongskort sedan många år tillbaka och missar få, om ens några matcher. När LHC spelar hemmapremiär mot Oskarshamn under lördagen är de förstås givna på läktaren.
– Jag ser dessutom Floridas alla matcher på tv, oavsett om det är mitt i natten, så mycket hockey blir det, säger Björn, vars svärson är en viss Gustav Forsling, NHL-proffset.
– Men jag kan inte alls lika mycket hockey som Lillen. Han ser ju en massa taktiskt och så där, det gör inte jag.
Som unga klasskamrater på Tanneforsskolan var mycket av intresset riktat åt just idrotten, med Folkungavallens uterink som central plats för en del av fritiden.
– En av de första matcherna vi såg där var Kenty mot Tranås, tror jag. I paus kom den där öltunnan ut på isen, som de ställt på en dragkärra och med en filt bak på. Och så sipprade det ut vatten. He, he.
Dåtidens ismaskin.
Ett skott dundrar in i sargen igen precis nedanför läktaren där vi sitter, men surret mellan kompisarna fortsätter, med obruten energi. Nästa diskussionsämne: den bittra finalförlusten i skolhockeyn, som onekligen är ett svidande, gemensamt barndomsminne.
Ronny: Det blev 3-1 till Östberga.
Björn: Nej. 2-1.
Ronny: 3-1.
Björn: Vi slog i alla fall Kungsis, de var egentligen bäst i stan, med Bagarn, Hasse Pettersson och Slaktarn och de där.
Ronny: Och Lennart Ekdal.
Vad är det egentligen som är så lockande med att gå och sätta sig här och titta på en träning i en nästan folktom ishall?
– Det är kul, speciellt att följa nya killar, eller unga juniorer som man inte sett tidigare. Vad de är för spelartyper och så vidare. Men så är det ju också ett sätt att träffas och umgås, vi har ju tid som pensionärer, säger Ronny.
Hur mycket av damlaget ser ni?
– Jag ser en del matcher, säger Björn.
– Bara ett par matcher. Jag hoppas att det kommer in fler Linköpingstjejer i laget, då tror jag intresset kan öka från fler, menar Ronny.
LHC-träningen lider mot sitt slut och Klas Östman skrinnar förbi nere på isen. Ronny säger:
– Han är säkert en jättebra istränare, men jag ser gärna att han börjar att coacha lite mer under matcherna. Det är för ofta det bara rullar på utan att något händer.
Vi kommer in på en annan (före detta) LHC-tränare, Bert Robertsson.
– Jag gillade att snacka med Bert, men hans träningar handlade mest om kondition och de assisterande tränarna fick bara stå och skotta bort snö från isen. Jag glömmer aldrig när Bert satte sig själv på målburen och så fick Mattias Bäckman hålla på och skjuta den där jäkla målburen framför sig, med Bert på, som träning, säger Ronny och skrattar åt minnet.
Både Ronny och Björn är överens om att säsongens LHC ser bättre ut än fjolårets upplaga.
– Det är mer intensitet, bättre fart på träningarna.
Till sist har duon ett tips till alla LHC-supportrar. Ronny berättar:
– Om LHC förlorar kan man gå hem och titta på en inspelad match där de vinner. Vi har en kompis som alltid ser en gammal match mot Färjestad borta, som LHC vann. Då är det lättare att stå ut i bedrövelsen.
(Det här är en text från vår hockeybilaga som kom ut i veckan. HÄR kan ni läsa hela bilagan)