Hur mycket påverkas lagen av att vara i en bubbla utan kontakt med omvärlden?
SF: Till en början tror jag inte att det kommer att vara några problem. Spelarna är vana att ligga ute på långa roadtrips och att vara ifrån sina familjer. Men den begränsade rörelsefriheten på fritiden kan säkert ta ut sin rätt mentalt vad det lider, inte minst på de spelare som har barn, tror jag. Den mentala aspekten i hela upplägget känns viktigare än den fysiska till viss del.
DE: Trots att spelarna kommer att leva i total lyx så kommer det säkert bli svårt för vissa. Allra mest konstigt måste det ändå kännas för spelarna i Edmonton och Toronto som är "inlåsta" i sin egen stad. Men det är heltidsproffs vi pratar om, och på isen tror jag inte det kommer vara en faktor vi pratar om.
Vilken storyline följer ni lite extra under slutspelet?
DE: Det ska bli intressant att se om intresset i Europa ökar ytterligare nu när matcherna spridits ut på mer tv-vänliga tider än vanligt. Under den inledande play in-omgången ser det ut att vara tre matcher per dag innan midnatt (klockan 18:00, 21:00 och 22:00, ungefär). En lyx vi på andra sidan Atlanten aldrig tidigare varit med om. Jag tror på ett rejält uppsving när gemene man faktiskt har möjlighet att se denna klasshockey – och kanske skaffa sig ett nytt favoritlag på köpet.
SF: Jag är nyfiken på vad de tränare som tog över lag under säsongen - John Hynes (Nashville), Sheldon Keefe (Toronto), Rick Bowness (Dallas), Geoff Ward (Calgary), Peter DeBoer (Vegas) och Dean Evanson (Minnesota) – kan få uträttat med ett träningsläger under bältet med sina trupper. Visserligen kortare och mer koncisa läger, men ändå. Har de kunnat implementera fler förändringar, saker som de tidigare såg som något på längre sikt? Speciellt Keefe, Hynes och DeBoer coachar ju lag som väntas gå långt i slutspelet.
Vilka svenskar kommer att sticka ut i slutspelet?
SF: I och med att Mika Zibanejad gjorde 41 mål i grundserien vore det ganska enkelt att nämna honom, precis som Norris Trophy-nominerade Victor Hedman och virtuosen Elias Pettersson. Jag vill slå ett slag för ständigt underskattade Oliver Ekman-Larsson i Arizona Coyotes, som äter tunga minuter och är en nyckel hos Coyotes. Även Gabriel Landeskog i Colorado har alla förutsättningar för ett lyckat slutspel.
DE: De mest givna namnen är nämnda ovan. Därför vill jag fokusera lite mer på rollspelarna – som oftast är de som brukar bli tungan på vågen i slutspelet. Snabbskrinnaren i Rangers, Jesper Fast, kan nog åka rätt in i svenskarnas hjärtan. Pierre Engvall i Toronto är en annan personlig favorit. För att inte tala om Colorado Avalanches trollkarl André Burakovsky.
Till sist, vilka tror ni möts i final?
DE: I väst skulle jag inte alls bli förvånad om Robin Lehner tar förstaspaden och bär Vegas Golden Knights till klubbens andra final i dess treåriga historia. I öst tar Tampa Bay Lightning revansch på fjolårets fiasko (svepta mot Columbus) och går sedan hela vägen.
SF: Colorado har en spännande trupp som är redo att ta flera kliv framåt. Det är en ung trupp som har spetsats med rutin och laget känns redo att kliva in i rampljuset på riktigt. I Öst känns det mer ovisst med tre-fyra lag som kan gå riktigt långt. Avs mot Tampa vore väl roligt?