– Jag har många roliga saker som ligger framför mig. Det känns som om jag lever med det bästa från två världar, säger hon till Corren.
25-åringen från kanadensiska Pickering ler.
En av världens största damstjärnor i ishockey.
Sedan i sensomras på plats i Sverige för att spela med Linköpings HC:s damer i riksserien – och med Norrköpingsklubben Guts i herrarnas division 3.
Två olika världar, var det.
Jennifer Wakefield säger:
– Spännande att få uppleva så olika typer av ishockey. Jag hoppas och tror att det ska göra mig till en bättre spelare. Mer fysik med killarna, mer finess med tjejerna. Jag har inget att klaga på.
Storfavorit
Med start på fredag eftermiddag väntar andra rundan i Europacupen på hemmaplan. LHC – som inleder mot italienska Bozen – är storfavorit att ta sig vidare från gruppen och har siktet inställt på att vinna hela turneringen. Det är inte heller alls omöjligt att också slutspelet avgörs i Linköping.
Senare under våren väntar VM i Malmö – och som avslutning ska SM-guldet från i våras försvaras.
– Jag hoppas att det blir en lång säsong, säger Jennifer Wakefield.
Det ser så ut.
– Jo. Haha.
Det har som väntat blivit gott om poäng när LHC – med också många andra anfallsstjärnor som Jenni Asserholt, Denise Altmann, Pernilla Winberg och Stefanie Marty – gått som tåget i riksserien. Med herrlaget i trean har det blivit fem poäng på sex matcher.
Vann i Sotji
Hon var med och tog OS-guld för Kanada i Sotji förra vintern och tog en kalkylerad risk när hon några månader sedan bestämde sig för att flytta till Sverige. Kanadensiska förbundet är skeptiskt till att skeppa iväg sina landslagsspelare, men med möjligheten att också få spela herrhockey gavs till slut klartecken.
Wakefield ångrar sig inte.
Tvärtom.
– Jag gjorde det som var bäst för min utveckling. Som spelare och som som person. Nu får jag se mig om i världen, upptäcka en annan kultur och se hur folk lever här. Ett spännande äventyr och en nyttig erfarenhet. Vi har mycket att lära av hockeyn i Europa och tvärtom.
Många av dina kanadensiska lagkompisar som är nyfikna?
– Jo, det är en del som har undrat lite hur det är. . . och om jag byter om i samma rum som killarna. Det gör jag.
Om det blir en fortsättning?
Inte alls omöjligt.
– Vi har inte pratat så mycket om det. Jag är nog mer en sådan person som tar ett år i taget. Men det är absolut värt att fundera på.
Först är det några guld som ska bärgas.