I Manhattan Beach i Los Angeles är det mitt på dagen och i Sverige är det sen kväll när Sporten når Johan Södergran över telefon. Karriären har verkligen gått i raketfart för 20-åringen som så sent som i fjol slog sig in ordentligt i LHC och SHL med 42 spelade matcher (åtta mål och fem assist). Många trodde att han skulle stanna i Linköping minst en säsong till. Men istället valde han att ta klivet över till Los Angeles Kings organisation för att kämpa sig till en plats i NHL. Än så länge har det blivit 21 matcher med farmarlaget Ontario Reign i AHL med ett mål och två assist som resultat. Omställningen har tagit längre tid och varit tuffare än vad forwarden kunnat ana.
– På isen har det varit mer detaljer som de vill att man ska lära sig. Det är allt från att hålla klubban rätt hela tiden så man förminskar tiden för motståndaren eller till exempel om hur man ska forechecka för att vinna pucken på rätt sätt. Det är ganska många saker som jag inte lärde mig hemma. Där handlade det mer om att man skulle bli bättre på att skjuta, åka skridskor och dribbla. Här handlar det mer om att placera sig rätt och skjuta på ett visst sätt, förklarar Södergran.
Mycket tänkande och en stor press på sig själv har gjort att han varit extra spänd under säsongsinledningen.
– Det är mycket tänkande här nu i början, vilket har gjort att jag har tänkt för mycket. Jag var som en yr höna för att det var så mycket som man behövde lära sig. Det var som att hjärnan höll på att explodera på övningarna för att allt snurrade runt och jag hade svårt att läsa när jag kom hem.
Även ledarskapet är en stor skillnad mot i Sverige. Södergran menar att tränarna i Sverige ofta lindar in snacket om man som spelare inte levererat, medan det i USA är det tvärtom.
– Det är mycket mer tydligt här. I Sverige kunde tränaren hålla inne på saker och ting om man inte spelade så bra. Här är det rena motsatsen. Om någon har gjort en dålig match får han höra det över hela omklädningsrummet. Det var lite speciellt i början, säger 20-åringen och fortsätter:
– Jag har väl inte personligen fått höra det på så sätt. Men jag har några i mitt lag som fått göra det och det är klart att man blir chockad.
När Sporten pratade med Södergran inför flytten till Nordamerika var han inställd på att få spela i AHL för att kunna anpassa sig till spelet på andra sidan Atlanten. Dock trodde han att det skulle gå snabbare än vad det gjort att komma in i spelet.
– Jag blev lite förvånad över att det skulle ta så lång tid. Jag trodde att jag skulle komma in i det ganska snabbt genom campen i början. När säsongen började i Ontario kände jag redan första matchen att jag inte var rätt någonstans. Jag känner inte att jag är nära på att bli uppflyttad heller utan vet att det här kommer ta ett tag. Jag fick ställa in mig på att ha tålamod för att om jag lär mig spelidén och spelsystemet kommer det bli mycket bättre i slutändan.
Känns det fortfarande som att du tagit rätt beslut? Att du lämnade Sverige i rätt tid?
Han lägger en betänkande suck innan han svarar.
– Jo, det tycker jag ändå. Vi har bra träningsmöjligheter här där bland annat före detta NHL-proffs kommer och ger råd. Det är väldigt positivt att vara i en sådan miljö. Sedan är det klart att man tänker då och då. Men någon gång måste man vara obekväm och inte ta den enkla vägen utan välja den svåra. Och jag känner att jag var redo nu.
Hur mycket följer du LHC nu?
– Jag följer laget ganska mycket genom att kolla på intervjuer och jag läser mycket om dem. Sedan försöker jag kolla matcherna om det fungerar med tidsskillnaden, säger Södergran och fortsätter med en allvarlig ton.
– På ett sätt saknar man ändå Linköping. Jag är glad över att jag flyttade, men jag saknar det ändå.
En LHC-spelare som han stod väldigt nära var Olle Lycksell. De har fortsatt en nära kontakt med varandra och matkontot "lyckselljohansmatresa" som de driver tillsammans på Instagram är fortfarande aktivt.
– Vi har fått lite fler följare här nu då några i laget här har börjat följa oss. Det är ganska mycket garv här över att jag har ett matkonto. Det är inte vanligt i USA, och framförallt tycker folk det är roligt för att jag är kille, säger Södergran och skrattar.