– Det är när man sätter sig i bussen efter en skitmatch och vet att man har en massa timmar hem som man undrar vad man håller på med. Vi ska vinna en sådan här match. Det borde sitta i laget, sa Mårtensson.
Han suckade.
För första gången för säsongen blev LHC helt utan poäng i SHL-hockeyn. 2–4 (1–2, 0–1,1–1) inför bara 3 003 åskådare i bortamötet med bottentippade Karlskrona var en stor besvikelse och av femton möjliga poäng har så här långt bara blivit sex.
Så klart en klar besvikelse.
– Vi har torskat fyra matcher och bara vunnit en. Klart att det inte är godkänt.
Vi måste göra mer mål. Det är framförallt där det sitter. Med undantag för den här matchen har det ändå sett ganska bra ut, sa Tony Mårtensson.
Funderade ett ögonblick.
Sa sedan:
– Det kan kännas som att vi spelar bra och det är mycket snack om att vi skapar mycket. Men det gäller att göra något av det också. Annars spelar det ingen roll.
För Tony Mårtensson har det också varit en inledning som stundtals varit okej, men som helhet finns betydligt mer att ge och få ut. En assist är enda noteringen i poängprotokollet så här långt.
Mot Karlskrona ledde han den ändå bästa/minst dåliga kedjan, med Ken Andre Olimb och Emil Sylvegård, men utan att nå några särskilt höga höjder.
Han heller.
– Vad jag förstått är det sådana här matcher mot Karlskrona. Tar de ledningen backar de hem ännu mer, tjockar till det och bjuder inte på någonting. Man kan säga att det är tråkigt, men det är deras sätt att spela för att vinna. Alla vet om det, så varför inte? Vi måste utmana mer och framförallt få pucken till mål. Annars går det inte.
Efter sex år i Ryssland och i Schweiz har centerstjärnan återvänt till Sverige och till den klubb där han tidigare gjort succé. Senaste säsongen slutade med 63 poäng i grundserien och ytterligare tolv i slutspelet som tog slut i semifinal mot Djurgården.
Han erkänner att det fortfarande är en rejäl omställning.
Om sin egen SHL-start sa han:
– Upp och ned, skulle jag säga. Kedjan har spelat okej, men inga mål fem mot fem. Det är alldeles för dåligt. Det brukar också ta lite tid att hitta sin roll i laget. Jag lyssnar och försöker bli bättre på det sätt som LHC vill spela. Men visst blir man frustrerad när man inte kommer till.
LHC var förstås på jakt efter höstens andra trepoängare, men ärligt talat var det inte särskilt nära. Mathis Olimb kvitterade visserligen till 1–1 i första perioden, men 1–2 kom strax senare och när sedan Marcus Paulsson ökade i den andra var det en ledning som defensivstarka hemmalaget inte släppte. Joel Kellman avgjorde definitivt när han satte fjärde hemmamålet i mitten av tredje perioden.
Visserligen kom en sen reducering genom Patrick Mullen, men det var för lite och för sent.
– Vi mötte ett lag som var bättre för kvällen. Karlskrona vann fler kamper och var mer konsekvent. Efter deras tredje mål tappade vi konceptet och det blev nästan panik, sa Dan Tangnes, tränaren, besviket.
LHC var inte tillräckligt skärpt, inte tillräckligt hungrigt, inte tillräckligt effektivt – samtidgt som Karlskrona utnyttjade sina lägen och gjorde två av fyra mål i numerära överlägen.
En trist återkomst för LHC-forwarden Jimmy Andersson, som värvades från just Karlskrona inför säsongen. Desto roligare för Henrik Törnqvist som tagit motsatt väg och fick vinna mot sina gamla klubbkompisar.