Tomas Lönn med tre av sina matchanvända LHC-tröjor.
Den profilstarka LHC-supportern Tomas Lönn har flyttat hem till Vidingsjö och tagit över villan han växte upp i. Bland möbler från föräldrarna, minnen från barndomen, och nya grannar, hänger också LHC-halsduken direkt innanför dörren. Vi träffar honom i hemmet efter den största LHC-triumfen på flera år – Linköping ska äntligen spela slutspel igen.
– Jag sa redan innan säsongen att vi skulle vara topp sex. Att vi har ett så pass bra sammansatt lag, så att vi kan gå hela vägen. Då måste allting klaffa, säger Tomas Lönn.
56-åringen är en lika självklar del på ståplats, som sångerna som sjungs, och han har varit det i årtionden. Han har också varit på massvis med bortamatcher genom åren, men under de senaste säsongerna har han dragit ner lite på resandet. Dels på grund av åldern, och dels på grund av jobbet.
– Jag hade tre år när jag inte missade en enda match live (säsongerna 98/99, 99/00 och 00/01). Då såg jag alla matcher, hemma och borta. Vissa kallar det fantastiskt och andra tycker man är dum i huvudet. Jag tycker det är skithäftigt att ha gjort det, säger Lönn, som fortsatt att se fler LHC-matcher än de flesta.
I år har det dock "bara" blivit två bortamatcher. Till helgen får han uppleva två nya tillsammans med LHC-supportrarna som åker "slutspelsbuss" till Skellefteå.
Hur viktig är gemenskapen som hockeyn skapar?
– Jätteviktig. Om jag sitter hemma en lördag och ska titta på en match, så blir det ofta med polarna. Vi har åkt på massor bortamatcher och mina bilar har gått upp till Luleå och ner till Malmö. Bilen har nog varit vid alla arenor.
Under alla år som Lönn följt LHC, så har han varit singel. Han berättar att det gett utrymme för det stora LHC-hjärtat.
Har hockeyn varit ett sätt att fylla livet med annat?
– Jag har inte tänkt så, men så är det nog. Jag har gjort det istället. Absolut. Det har inte varit något fokus för mig. Det händer att man tänker att man inte skulle varit singel, men jag har aldrig lidit av det.
Den välkända LHC-supportern känns enkelt igen på läktaren och i tv-rutan eftersom han alltid bär Fredrik Emvalls tröja – LHC-legendaren är Lönns favoritspelare genom tiderna.
– För att han var en ruskigt disciplinerad spelare. Gjorde inga misstag. Inga. Och han missade nästan aldrig någon match heller. Det är helt galet, säger Lönn, som har lyckats buda hem tre av Fredrik Emvalls LHC-tröjor.
Vilket är ditt bästa LHC-minne?
Tomas Lönn funderar en stund och svarar sedan:
– Värsta minnet vet jag vad det är. När vi väntade på förlängningen i tredje hemmamatchen mot HV i finalen. Det stod 3–2 till HV i matcher. Jag och polarna satt i restaurangen och jag skulle bjuda på Irish coffee. Jag beställde sex stycken, efter 15 sekunder avgjorde HV. Jag betalade aldrig, lämnade arenan och min Irish coffee.
– Det bästa minnet är när vi gick upp i Elitserien (nu SHL). Efter bortamatchen mot Mora lade vi oss alla på isen, längs blålinjen. Och så kom Ulf Weinstock och tackade oss alla. Sedan kom alla spelare och kasta sig i en hög över oss. Det var ashäftigt, säger Tomas Lönn, som hoppas på nya häftiga slutspelsminnen kommande veckor.
SM-kvartsfinalserien mot Skellefteå drar igång på fredag. Följ liverapporteringen av slutspelet på Corren.se