Bud Holloway fick jubla mycket under sin tid i Skellefteå AIK.
Den 12 augusti 2011 landade han i Skellefteå. Ackompanjerad till tonerna av hans älskade countrymusik stormade han in i Skellefteå AIK-fansens hjärta. På isen gjorde han braksuccé och dåvarande tränaren Anders Forsberg kunde i en intervju konstatera att "Han är bara i början på en fantastisk hockeyresa. Tyvärr för oss kommer den inte att sluta här i Skellefteå".
Nu står det klart att resan slutade i Österrike. Men innan dess så hann Bud med spel i både NHL och KHL och ytterligare en sväng i Skellefteå AIK innan han inför förra säsongen lämnade klubben för spel i EC Salzburg. När säsongen tog slut stod det klart att det inte blev någon fortsättning. Nu är Bud Holloway hemma i sitt älskade Wapella och kommit fram till att hans hockeykarriär är över.
– Allt pekar på det – jag har inga planer på att spela igen. Jag startade träningen på försommaren och tänkte att jag skulle spela vidare ett tag till. Och då ägnade jag inte en tanke åt att jag skulle sluta, säger Bud.
Sedan kom coronapandemin och lamslog inte bara hockeyvärlden – utan hela världen.
– Jag ringde och pratade med min agent som inte hade något erbjudande till mig. Deadlines kom i olika ligor och ligorna i Europa satte igång. Ingen visste egentligen vad som skulle ske och många lag tog inte in lika många importer som tidigare. Så jag stannade kvar hemma i Wapella och började jobba istället. Jag har ju en familj att försörja. Men det här var inte sättet jag ville avsluta min karriär på, säger han.
Tanken var egentligen att han skulle fortsätta spela i Salzburg.
– Vi pratade hela säsongen om att förlänga kontraktet – men gjorde det inte. I juni hörde de av sig och sa att de inte skulle ha lika många importer som vanligt och att de skulle satsa på andra. Och det förstår jag med tanke på vad som sker i världen. Men hade jag vetat det som jag vet nu så hade jag förlängt tidigare eller skrivit på med en annan klubb och spelat något år till.
Men Bud är inte bitter.
– Nä, jag är en hockeyspelare som inte får jobba med hockey. Det finns andra som har det mycket värre just nu än mig.
Under hans sejour i Skellefteå AIK så var det mäktiga direktskottet hans främsta signum. Ett skott som nu tystnat. Efter en karriär som förutom spel i SHL som sagt också innehållit spel i AHL, KHL och en match i NHL. Men det är i Skellefteå han har haft störst framgångar.
– Det var en stor omställning för mig att komma till Skellefteå. En ny typ av hockey och en större rink och första gången jag bodde utomlands. Men vi hade ett fantastiskt bra lag och det var många fantastiska människor som tog väl hand om mig. Jag utvecklades enormt under mina tre första år där och blev en mycket bättre spelare. Jag kunde snabbt anpassa mig till den större rinken.
Bud Holloway målades i guld redan innan slutspelet 2012/2013 och målades också upp som guldgossen.
Det blev två SM-guld 2013 och 2014 och han är den som gjort flest poäng i grundserien i Skellefteå AIK:s historia, 71 (20+51) poäng säsongen 12/13. Han är också den som gjort flest poäng i ett slutspel, 23 (10+13) poäng under slutspelet 2012.
– Det är en stor ära för mig att ha dessa rekord – men samtidigt så hade jag aldrig lyckats utan mina lagkamrater. Som sagt, vi hade ett fantastiskt lag och utan dem så hade jag aldrig gjort så många poäng, säger han ödmjukt.
Om du får ta ut en drömfemma med spelare du spelat med i Skellefteå AIK. Vilka väljer du?
– Det kan jag omöjligt göra. Det är alldeles för många. Det är helt otroligt att jag fått spela med sådana spelare, säger han och skrattar.
SM-gulden är de stora sportsliga minnena för Bud – men det finns flera andra minnen.
– Jag har mött vänner som jag har starka band till fortfarande. Det finns så många minnen så jag kan knappt välja något. Men att få fira jul med Oscars (Möller) familj var otroligt för mig. Men det starkaste minnet för mig är när min son Beau föddes i Skellefteå. Så jag kommer alltid att minnas min tid där.
Han minns naturligtvis alla fans också.
– De har alltid varit bra mot mig. När jag återvände var de glada att se mig igen. Att få spela slutspelshockey i den arenan är svårt att slå. Fansen var helt otroliga.
Tre stycken George Holloway på bild, I, III och II, från vänster till höger.
Folket i Skellefteå tog också emot hans familj på ett fantastiskt sätt. Något han värdesätter väldigt högt.
– Min mamma och pappa var jätteglada när de fick komma till Skellefteå. Det betydde mycket för dem att folk var så välkomnande mot dem.
När Salzburg var lediga under säsongen ifjol så åkte Bud till Skellefteå. Något som han kommer att göra igen.
– Det tror jag säkert. Som sagt så har jag många vänner där som jag gärna vill träffa igen. Nu går det ju inte resa så mycket – men min fru är ju från England och därifrån är det inte så många timmar till Sverige. Jag är säker på att mina föräldrar vill tillbaka också – men det är en väldigt lång resa för dem.
Hockeykarriären är över och nu har han alltså börjat jobba med annat. Föga överraskande har han börjat arbeta med hockey. Detta i en organisation som heter Edge 2 Edge Hockey.
– Jag träffade en kille som heter Casey O'Brien som jobbar med att utveckla unga spelare och jag sa till honom att det var något som jag ville hjälpa till med. Då trodde jag inte att det skulle gå så snabbt innan jag började med det, säger han och skrattar igen.
Det handlar om "skillsträning" för barn och ungdomar mellan 5–18 år.
– Vi åker ut till olika kommuner i Saskatchewan. Casey har jobbat med det här länge och har lärt upp mig och jag tycker att det är väldigt roligt. Det finns många mindre städer i området där jag bor som vi besöker.
Att jobba med utveckling av unga spelare var inget han planerade att göra.
– Nä, det var inget jag hade tänkt på – men nu gör jag det och trivs väldigt bra med det.
Familjen Holloway med frun Harley, sönerna Rex och Beau och Bud själv, har bosatt sig i Wapella.
Trots alla städer och länder han spelat i så är Wapella hemma för Bud och det är där han alltså väljer att bo, "Right in the middle of somewhere." som Wapellas egen slogan lyder. Och det är klart att "The Prince of Wapella" ska bo där. Detta i en stad som alltid haft framgångsrika hockeyspelande Holloways. Pappa George och mamma Wendy bor kvar och driver restaurangen Wendys Place vidare.
– Vi äter där en del – men inte varje dag, säger han och skrattar innan han fortsätter:
– Men det är bra. För då får barnen träffa sina farföräldrar ofta.
Tankarna finns dock kvar i Skellefteå.
– Så klart. Med alla fina människor som jag mött där som kommer jag alltid tänka på det.