Efter att i flera år ha kämpat mot elakartad cancer har Gay Bengtsson gått bort. Publikfavorit under LHC:s tidiga år och efter ishockeykarriären mångårig nöjesprofil i Linköping. Peter Lindgren minns vännen med glädje. De spelade inte bara ishockey tillsammans utan var också skolkamrater och kände varandra i 50 år.
Han säger:
– Han var sjuk i tre år och sista gången vi sågs såg jag att det var illa. Men när det händer blir det ändå som en chock. Det var och är jobbigt. Det måste ha varit i fyran han kom till vår klass på Tornhagsskolan och sedan hängde vi ihop. Mycket idrott, inte bara ishockey utan även fotboll och bandy.
De kom ungefär samtidigt upp i LHC:s A-lag i slutet av 70-talet.
– Gaya hade en speciell stil som gick hem hos publiken. Ska man vara ärlig spelade han kanske lite mer för sig själv än för laget. Haha. Det finns många åsikter om honom och en del tyckte säkert att han var stöddig och hade tuff attityd. Men det vara mest en stil som han hade, säger Peter Lindgren.
Båda är födda i början av oktober 1958, med Lindgren två dagar före.
– Det kom alltid grattishälsningar, men under de senaste åren nöjde han sig med att skicka dagen efter min födelsedag och skrev "du vet vad det är för dag i morgon, va?". Det var sådan humor han hade, säger Peter Lindgren.
Peder Tornéus lärde också känna Gay Bengtsson i 12–13-årsåldern när han flyttade från Småland. Utöver idrotten kom de också att jobba tillsammans som rörmokare.
– Han övertalade mig att börja med hockey i Kenty. Så vi spelade bandy, fotboll, handboll och hockey tillsammans. Jag har så många minnen, men ett är särskilt starkt. Vi spelade tv-pucken, mötte Närke och det var 1–1 efter full tid. Några minuter in på förlängningen åkte Gaya över en av deras killar och blev utvisad.
– Tjurig som jag var åkte jag förbi utvisningsbåset och frågade varför han gjorde så. Med ett leende svarade han att "äh, jag kommer i alla fall med i tv". Typiskt att han ville vara där det händer. Då han var fokuserad och kämpade var han en grym lirare i alla sporter, säger Tornéus.
Han fortsätter:
– Många vet vem Gay var, men kanske inte kände honom ordentligt. Alltid ryktenas man i Linköping. Vi som känner honom vet att de tre sista åren varit jobbiga. Han har inte velat träffa folk, så man har inte kunnat stötta honom i hans lidande. Men hans nära och kära har hela tiden varit med och det känns skönt.
Som dåvarande LHC-tränare hade Hans Lorentzon, som numera är ordförande i Östergötlands ishockeyförbund, Gay Bengtsson i laget under några säsonger.
– En publikfavorit som gärna ville gå sin egen väg. Jag minns speciellt mitt första tränarår då han efter höstsäsongen gjorde flest mål i laget och Corren gjorde ett reportage där han satt i ett mål med en massa puckar runt sig.
– Då blev han en stjärna i alla bemärkelser. Han älskade att stå i centrum, säger Hans Lorentzon.
Peter Karlsson, som var en av dem som var med och startade LHC:s supporterklack White Lions, minns en match mot ärkerivalen Vita Hästen i Norrköping.
– Han gjorde mål och firade med att åka runt hela isen i Himmelstalund sittandes på klubban och peka finger till alla Norrköpingsbor, säger han.