Broc Little
LÄS HELA HOCKEYBILAGAN HÄR!
Pappa, jag måste kissa!
Avsnittet av "Paw Patrol" är just slut och Nova kallar på pappas uppmärksamhet. Broc Little ler, tar dottern i famnen och med henne in i omklädningsrummet. Så kan livet vara för en småbarnsfar och ishockeyarbetare i karriären.
35-åringen ursäktar sig, men är snart tillbaka för att prata vidare.
Han ska bara först hitta ett nytt avsnitt av favoritserien på telefonen.
– Det är svårt att se sådana saker själv, men hon påminner nog en del om mig. Lite blyg först. Och envis. Hon vet vilka knappar som ska tryckas på för att få det hon vill. Det märks mer och mer, säger LHC-stjärnan.
Han ler mot dottern som har fullt upp med att se vilka äventyr som Chase, Marshall, Rocky, Rubble, Zuma och Skye hittar på den här gången.
Det är sex år sedan Broc Little spelade slutspel med Linköping HC och amerikanske stjärnan vill för allt i världen inte vara med om ännu ett misslyckande. Nu har han ett par säsonger kvar på kontraktet och hymlar inte med att han är "trött på att vara i botten och slåss". Efter vårens platta fall har han varit tydlig med sina åsikter om vad som behöver förändras.
Och saker har förändrats.
Han säger:
– Du kan säga vad du om vill om försäsongen, men nu har vi pratat om att den verkligen betytt något. Inte minst med tanke på hur vi avslutade i våras. Även om inte resultaten räknas så gör det något för självförtroendet. Tidigare år när vi haft en bra sommar så har också starten varit bra. Och tvärtom.
Det talas om mer tävling, högre krav och annan inställning.
Men också annat.
– Vi har ändrat på många saker hur vi spelar för att få fler involverade. Men också sett till att vi när det behövs kan träna en timme senare för att få mer sömn. Öka dialogen mellan spelare och ledare. Fungerar det? Gör vi på rätt sätt? Hur kan vi få ut mesta möjliga? Tidigare har vi kanske låtit saker gå utan att göra något åt det.
– Många små saker kan göra skillnad för oss. Jag har varit med länge nu och vi har fått in nya spelare hela tiden. Men resultatet har varit detsamma och för dåligt. Då är det något annat. Något mer. Då behöver fundamentet förändras, säger Broc Little.
Broc Little med äldsta dottern Nova. LHC-stjärnan säger om pappalivet: "Det är ganska klichéaktigt att säga, men det har blivit lättare att koppla bort hockeyn. När du var 25 och hade en dålig match var det svårt att släppa det. Samtidigt har det sina utmaningar att få den vila du behöver och att använda tiden på rätt sätt".
Det är inte fel att påstå att han under många år har burit LHC-offensiven på sina axlar och när han med en knäskada missade stora delar av säsongen i fjol var det förstås ett blytungt avbräck. När han väl kom tillbaka nådde han inte heller samma nivå som tidigare.
– Det var frustrerande. Egentligen var jag inte riktigt redo. Jag var inte mig själv. Nu har jag haft en bra sommar och känner trycket att komma tillbaka till där jag var. Det är garanterat många som har samma känsla.
Vad skulle det betyda att få spela slutspel?
– Allt jag skulle säga. Det är för att få uppleva den känslan med fullsatt arena och galen stämning som jag fortfarande spelar. Linköping är hemma för mig och efter så många tuffa år skulle det betyda så mycket att få vinna någonting här. Eller åtminstone ge oss den chansen.
– Hela staden skriker efter en framgång. Med en så här stor stad borde vi oftare ha 8 000 åskådare. Men jag vet hur det är. Jag är en fan av sport i Boston och när det går bra missar jag inte en match. Går det sämre fejdar liksom intresset ut. Jag kan förstå att bara 5 000 kommer när vi ligger tolva. Det är upp till oss att göra det bättre.
En dag tar det slut. Vet du vad du ska göra då?
– Nej. Någonting inom hockeyn, kanske. Jag har insett att jag inte kommer att spela för alltid och försöker njuta mer nu. Adrenalinet och känslan när du vinner en stor match…jag tror inte att du kan få det någon annanstans. Äldsta dottern älskar att gå på matcherna och vet att jag är där ute. Det är också en motivationsfaktor. Att döttrarna ska få se vad pappa gör.
Nova är två och ett halvt år och följer gärna med pappa Broc Little på LHC:s matcher. ”Hon gillar det, men kanske ännu mer att träffa Sture (maskoten)”, säger LHC-stjärnan.
Familjen Little – som också innehåller fru Beatrice och minstingen Nellie, sju månader – bor strax utanför stan och kan mycket väl bli kvar när klubba, skridskor och hjälm placeras på hyllan. Det är öppet just nu.
– Ärligt talat vet vi inte riktigt. Det är mycket som är annorlunda här jämfört med USA. Mycket som är bättre. Barnomsorgen. Föräldraledigheten. Speciellt när barnen är små känns det som en bra plats att växa upp på.
Hur är du som pappa?
– Bra. Tror jag. En fördel med det här yrket är att vi får mycket tid tillsammans. Du kan inte sitta still på söndagar och göra ingenting längre, så det är helt klart annorlunda. Det är kul, men en ny utmaning i livet, säger Broc Little och slår sig ned med Nova i gröngräset utanför hallen.