"När jag skrev kontrakt med LHC så pratade vi mycket om att vi ville vara stabila, sätta ner fötterna lite och få vänner där vi var. Nu har vi ett liv här i Linköping och förhoppningsvis kan vi stanna längre", säger Ty Rattie.
Ni har vant er att se kanadensiska trion Ty Rattie, Remi Elie och Lance Bouma härja i LHC-tröjor på SHL-isar runt om i Sverige.
Här har ni LHC:s nordamerikanska stjärnor i ett helt annat sammanhang och på helt annat underlag.
Som bowlingspelare.
– Det började förra säsongen med att vi gick hit och åt efter matcherna. Det var det enda stället nära som var öppet. Så vi testade att köra lite shuffleboard och sånt, men sen såg vi att de hade bowling, säger den nyblivne 31-åringen Ty Rattie samtidigt som han jagar rätt på ett par bra bowlingsskor i rätt storlek.
Ty tar initiativet och knappar in namnen på den digitala resultattavlan.
"Rats" för Rattie, "Rammer" för Elie och så "Uncle" för Bouma.
– Vi är alla långt hemifrån och då blir det ännu viktigare att försöka att hitta på saker tillsammans. Det kan bli bowling, det kan bli shuffleboard och det kan bli annat. Vi firade jul ihop också. Det känns bra att ha den gemenskapen, säger 33-årige Bouma som är gängets mest meriterade hockeyspelare.
I höstas gick flyttlasset till Linköping.
– Det har varit kul. Jag gillar det här laget. Alla kommer överens och jag kände mig välkommen direkt, säger han och plockar fram ett bowlingklot i storlek tolv.
Ty småsnackar lite med hustrun Megan. Paret har bott i allt från Bakersfield (Kalifornien) till Yaroslavl (Ryssland), och så nu de senaste två åren, i Linköping.
– Vi har varit ihop i 13 år nu och varit med i många olika "importgrupper". Stämningen här i LHC och Linköping är något annorlunda. Den är faktiskt galet bra. På mina sex år utomlands är det nog den starkaste grupp jag har spelat med. Alla trivs med varandra och det är riktigt fint, säger poängkungen.
Hur brukar det vara?
– Det kan vara lite svårt att bli ett gäng. Ofta för oss importer så är det bara ettårskontrakt och då kanske man trivs där och då men sen drar man iväg igen. Nu i LHC känns det som att det finns ett mer långsiktigt perspektiv, i laget och bland oss spelare.
Så även för Ty och Megan.
– Det här är ju vårt andra år här i Linköping och vi stortrivs. När vi skrev kontrakt med LHC så pratade vi mycket om att vi ville vara stabila, sätta ner fötterna lite och få vänner där vi var. Nu har vi ett liv här i Linköping och förhoppningsvis kan vi stanna längre, säger Ty.
Han sätter ihop kardborresnörningen på bowlingsskorna.
– Det är så viktigt med att kunna trivas i livet utanför. Om någon av oss inte gillar det så kommer det inte att funka. När man var yngre gick det lättare att flänga lite mer. Nu är vi gifta och familj. Att välja var vi ska bo är hela tiden ett lagbeslut mellan oss, och just nu trivs vi här.
Rattie och Bouma spanar efter rätt klot och skor.
Bowlingen då? Jovars. Där har Rattie inte en chans mot kvällens suverän.
– Det kan inte finnas någon bowlingspelare i hela världen som slår lika hårt som Remi, säger Rattie när lagkompisen dundrar iväg klotet i högsta möjliga hastighet.
Strike!
Strike!
Strike!
Taylor Leier och Anthony Greco brukar också ofta vara med, men saknas den här gången. Den förstnämnda ska för övrigt vara den med största talangen och den som oftast vinner med klassiska bowlingskor på fötterna. "Vi spelar alltid om något, så det är alltid prestige i luften", säger Lance Bouma.
28-åringen gör sitt andra år utanför Nordamerika och även han har hittat en trygghet med övriga importer.
– Hundra procent. Det är riktigt bra här. Vi är en härlig gemenskap och kan prata om det mesta, säger LHC-tuffingen och kvällens vinnare.
För även om Ty Rattie är SHL:s bäste poängplockare har han ingen chans mot Remi Elie.
– Spelar du så bra bara för att vi har kameror här idag?, säger Rattie med ett stort leende på läpparna.