Markus Ljungh.
Efter starka 4–0 i bortamötet med Skellefteå väntar nu dubbla matcher mot Modo – och en chans att skaffa sig ytterligare marginal till laget längst ner i botten.
– Jäkligt viktiga matcher. Det är det hela tiden. Man får försöka att ta en i taget, säger Markus Ljungh.
Torsdagstriumfen i Västerbotten var Ante Karlssons första trepoängare som LHC-tränare och på fem matcher i båset har det blivit åtta poäng. Känslan från sidan är att det med Karlsson i stället för Östman blivit ett något tydligare ledarskap och större fokus på defensiven och det hårda jobbet.
Först koll bakåt. Sedan framåt. Mer av arbetarhockey. Färre misstag. En lite annan struktur för att inte ge bort för mycket.
– Jag skulle säga att vi har ändrat några saker i spelet, framförallt i mittzon. Det har hjälpt oss att inte ge motståndarna så mycket tid, säger Markus Ljungh.
Några stora skillnader i ledarskapet?
– Nja, det skulle jag inte säga. De är ganska lika. Sen är det olika människor och bara det gör att det blir en skillnad. Ante har varit med länge och säger bra saker. Vi pratar mycket om oss själva och om vad som är viktigt. Han tänker på sitt sätt och Klas tänker på sitt.
Har kraven ökat?
– Det var samma krav från början. Men när en så stor förändring sker är det klart att det blir som en mental nystart. Alla rannsakar sig själva. Kanske ännu tydligare inser var vi befinner oss och att poängen måste in.
Klas Östman under en av sina många matcher i LHC-båset.
Pär Arlbrandt, assisterande tränaren, reflekterar också över den psykologiska aspekten av tränarskiftet.
– Jag vet inte om man ska kalla det för uppvaknande, men självklart blir det en ny röst och som en extra spark i baken när alla vill och behöver bevisa sig igen. Vi är i en situation där vi i alla matcher måste spela som vi har gjort på slutet. Det finns inte mycket alternativ, säger Arlbrandt.
Vad gäller arbetsfördelningen i båset har inte gjorts några förändringar.
Karlsson har tagit över huvudansvaret och coachar forwards, Jeff Jakobs styr med backarna medan Arlbrandt kommer med instick och ansvarar för offensiva situationer som power play.
– Vi får vara väldigt delaktiga. Ante vill verkligen att vi är med och tar beslut. Så var det med Klas också.
Vem skriker mest på domaren?
– Ante sa när han kom att han kunde brinna av, men än så länge har jag inte sett det. Jag väntar med spänning på det. Haha. Jeff säger själv att han har lugnat ned sig på senare år, men jag skulle säga att han är hetast där.
Som personer, då? Någon skillnad?
– Njae. Båda är glada och lätta att ha att göra med. Det är inte så att vi har gått från det här till det här, säger Pär Arlbrandt och måttar en halvmeter mellan armarna.
Fast till slut visar det sig ändå att där ändå finns något som skiljer de båda tränarna åt – i omklädningsrummet.
– Det är väl att Ante snackar svenska ibland. Han blandar lite. Tidigare har vi kört allt på engelska, säger Arlbrandt och ler.