Med 36 år är han äldst i det Linköping HC som under lördagen spelar premiär mot Brynäs.
Därnäst hamnar Lance Bouma, 34, och Markus Ljungh, 33.
– Med stigande ålder krävs lite mer jobb för att kroppen ska må bra. Du lär dig att du inte bara kan ta på grejerna och ge dig ut och köra. Det kanske gick när du var 18, men inte längre, säger Little när vi träffat tripn någon vecka före seriestarten.
– De unga killarna gör att du känner dig yngre. Det är oftast kul att lyssna på dem och höra vad de gör om dagarna. Vi vet vad de går igenom och kan vara där och hjälpa till med råd och tips, säger Bouma.
– Jag känner mig ung i sinnet. Ibland känns kroppen gammal, men det är en del av spelet. Och vi har unga killar som också har ont i ryggen. Man får ta hand om kroppen före och efter matcher och träningar, säger Ljungh.
Räknar du på SHL-klubbarnas medelålder hamnar LHC med 27, 63 år högt upp på listan, tillsammans med Växjö, Luleå och Leksand. På forwardssidan närmar det sig 30-strecket och det måste vara den högsta siffran på länge. Har Little ännu fler mål i sig? Kan Bouma producera mer? Kan Ljungh hitta tillbaka till fler poäng?
En och annan kommer rent av att avfärda LHC och tänka att det är för många gubbar på samma gång.
– Äh, det beror på hur de äldre killarna är. Om alla vill utvecklas, vill bli bättre och hjälpa de yngre killarna ser jag inga nackdelar alls med det, säger Markus Ljungh när vi slagit oss ned med LHC-trion samtidigt som ett flygplan dånar genom luften och intervjun får göra ett tillfälligt avbrott.
De är överens om att åldern inte behöver betyda någonting – så länge drivkraften finns där.
– Du vet att det inte alltid kommer att kännas perfekt. Då får du hitta andra sätt att hjälpa laget. Jag hoppas och tror att vi kan bidra med den typen av insikter, säger Lance Bouma.
– Med ålder och erfarenhet blir det lättare att ta sig igenom tuffa dagar och inte bli för frustrerad. Bättre tålamod kommer ofta med åren. När du var yngre var det lättare att fastna i något som inte varit bra, säger Broc Little.
Nu är du äldst i laget.
– Det var jag förra året också. Det gick fort. Haha. Du får utnyttja erfarenheten till din fördel.
Är det lika roligt nu som då?
– Det är roligare nu än för fyra år sedan när vi inte hade ett lika bra lag. Mycket hänger ihop med resultaten. Jag har inte tio år kvar, så jag försöker njuta av varje dag. När jag var 25 kunde jag vakna till fem minuter innan träningen och sen åka omkring och tjura.
Markus Ljungh lyssnar innan han säger:
– Det pratas ofta om att njuta, men det kan vara lättare sagt än gjort när du hela tiden är så mitt inne i det. Men med mer rutin lär du dig vikten av att inte fundera för länge utan inse att det alltid kommer en ny match. Pressen kommer alltid finnas här och de unga har mer att hantera än vad vi hade.
Centern berättar att han genom åren pratat mycket med LHC-bekantingen Joakim Eriksson, som han spelade tillsammans med i Djurgården och som sen blev ledare i samma klubb.
– Han har hjälpt mig mycket och kommit med goda råd. På och utanför isen. Det är jag tacksam för. Det har varit skönt att ha någon slags mentor att dela sina tankar med.
Trion är överens om att de lever ett privilegierat liv som får syssla med det de älskar – och få bra betalt för det.
– Ju äldre du blir, desto mer inser du det. Som ung tänker du inte så. Vi är lyckligt lottade som får ha ett sådant här jobb. Hockey är det vi vet och det vi kan. Vad som kommer sen får vi ta då, säger Lance Bouma.