Tittar man tillbaka drygt ett år var Niklas Persson relativt ny i rollen som general manager i LHC. Den 14 april presenterades Bert Robertsson som ny tränare och ett hårt förändringsarbete var igång. Saker och ting hade inte fallit på plats helt och den 12:e juni meddelades det även att den assisterande tränaren Klas Östman skulle lämna klubben. Förändringsprocessen som redan var igång byggdes på. Nu är dock LHC i en betydligt bekvämare situation.
– Jag vill någonstans lämna den tiden bakom mig men just där och då var det väldigt turbulent. Förändringen är inte lika stor inför i år. Samtidigt har vi en etablerad profil på spelarna som vi tar in. Vi är mer fokuserade på det vi ska göra istället för att lära känna varandra. Vi har ett etablerat sätt att träna och ett spelsystem som redan är satt. Vi är synkade med ett mer riktat fokus. Då blir det mer avslappnat. Istället för en massa frågetecken har vi en massa utropstecken, säger Robertsson bestämt.
Ett ord är ständigt återkommande i samtalet med Bert Robertsson: karaktär.
– Vi har mycket jobb kvar att göra men jag ser verkligen fram emot att få starta upp. Vi har gjort ett jäkla jobb i sommar. Trots allt som hänt med corona så har vi lyckats hålla uppe en hög nivå. Det vittnar också om karaktär och det är ett ord jag kommer att fortsätta använda under hela säsongen. Vi ska visa att vi spelar för varandra och för att vinna, säger Robertsson.
Frågan är dock om karaktär är något man får på köpet av att vara född i Finland. Sedan tidigare tillhör Jaakko Rissanen och Jarno Kärki LHC-truppen och nu har ytterligare tre finnar i form av Oula Palve, Niko Ojamäki och Petteri Nikkilä tillkommit.
– Egentligen har vi inte kollat på några nationaliteter utan kikat på just karaktären och viljan att komma till Linköping. Spelmässigt har vi letat efter spetskompetens och dessa finska spelare har passat in i vår kravbild, säger Robertsson.
– De har pluggat svenska i skolan så då löser vi språkproblemet i alla fall. Han skrattar till.
Utöver de finska spelarna har även Filip Berglund tagit klivet in från Skellefteå och Markus Ljungh från Admiral Vladivostok. Tittar man över namnen på LHC:s silly season-lista är det onekligen förstärkningar som kommer in i SHL-laget.
– Man kan tycka att det är prestigevärvningar men det är ändå killar som brinner för hockeyn och vill vinna som har sökt sig till LHC av olika anledningar. Det är jäkligt smickrande. Namnen är inte den stora grejen för oss utan det är en viss karaktär på spelaren vi letat efter för att fylla de hål som vi tyckte att vi ändå hade. Vi lyckades täppa till det lite genom värvningar vi gjorde under förra säsongen, men vi vill slippa komplettera laget under den brinnande säsongen, säger Robertsson.
Det surras mer om LHC nu. Blir det en press av det hela?
– Nej, jag har inte noterat det. Det kan jag inte kommentera mer än att vi bedriver en verksamhet på den högsta nivån i Sverige och då är pressen något som man ska gilla. Jag ser inget konstigt i det. Det blir en press om man är en favorit och även om man som förra året har det ganska tufft resultatmässigt. Det är något man måste lära sig hantera. Det gäller bara att knyta gruppen samman och få ett gemensamt fokus och mål.