Vi träffar Libk-målvakten i centrala Linköping dagen innan kvällens fjärde kvartsfinal mot Mullsjö. Det har varit en jämn matchserie som just nu står 2–1 till Mullsjös fördel. Det har knappast varit Henrik "Bea" Qvist fel att hans Linköping ligger i underläge i kvartsfinalserien. Qvist har storspelat och har den här säsongen återtagit titeln som nummer ett. Men på ryggen har han siffran 80. Samma årtal som han är född. Undertecknad konstaterar att vi är lika gamla och att det inte alls känns så gammalt.
Qvist svarar reflexmässigt:
– Tack.
1993, som trettonåring, inledde han sin innebandykarriär i Vidingsjö. 24 år senare är han fortfarande mannen att lita på längst bak.
– Jag tänker inte så mycket på att jag är äldst. Man känner sig rätt ung när man är med de där grabbarna ändå. Vad är Oskar (Hovlund)? 18... 19? Det skiljer ju nästan 18 år, konstaterar Qvist.
Han har i alla fall märkt fördelar med åldern – att han är lugnare och tryggare med sitt innebandyspel.
– Jag är avslappnad. Som idag, dagen innan match, är jag inte så hype:ad. Men imorgon är man påslagen igen och då kommer jag vara skitnervös på morgonen som vanligt. Det är något som drar igång i en ännu mer när det blir slutspel. Ta till exempel när vi blev klara för slutspel. Då var det någon del i mig som slog av, trots att vi hade placeringar att spela om. Men nu är man uppe i det igen, säger Qvist.
Han har varit med om några SM-slutspel nu. De två senaste har slutat med final. Henrik Qvist har lärt sig lika mycket mellan matcherna som under dem i slutspel där det spelas bäst av sju matcher och ges lite tid till återhämtning däremellan.
– Det är väldigt jobbigt fysiskt och psykiskt. Man blir totalt dränerad efter matcherna. Det är svårt att somna när man kommer hem. Dagen efter kommer tröttheten och då ska man ofta träna. Det är alltid något som händer med kroppen. Benen kan vara stumma och stela, ryggen kan vara likadan. Men framförallt är man trött i huvudet. Det gäller att äta, sova och samtidigt kunna koppla bort. Jag tycker jag är ganska bra på det, säger han.
Ifjol blev han utkonkurrerad av målvaktskollegan Robin Laakso en bit in på säsongen. I år har det varit tvärtom. I slutspelet har Henrik Qvist storspelat och gett sitt lag chansen att vinna alla matcher. Det har laget hittills lyckats en gång med, på tre försök, i en hyperjämn batalj mellan två jämna lag.
– Det var surt när vi vann första matchen på bortaplan, men förlorade direkt hemma. Hemmamatchen var så pass viktig när vi snodde en match på bortaplan. Nu behöver vi sno en till borta. Det blir psykologiskt, men man får inte hålla på att älta det. Det är bara 1–2 i matcher. Det är kul som fan, det här. Det är kamp och fart, säger Libk-keepern.
Under fredagskvällen väntar kvartsfinal nummer fyra, den här gången inför hemmapublik i Sporthallen.
– Det är som ett schackspel. De (Mullsjö) vill sno bollen från våra backar och gå på kontring, medan vi vill spela runt och ha det lite lugnare. Vi är bättre uppställda, medan de är bättre på kontringsspelet, säger Qvist.
– Så klart att det är en jätteviktig match. 3–1 i matcher till dem, eller 2–2. Jag skulle bara vara dum om jag sa att matchen inte är så viktig. Det är absolut inte kört om vi förlorar, men det blir absolut tuffare, säger Henrik Qvist.
Efter ett kvarts sekel mellan stolparna får man förmoda att han vet vad han pratar om.