"Jag vet vad jag är bra på. Min skridskoåkning och min energi. Det vet jag hur jag använder sen är det klart att det är en viss nivåskillnad att komma från Hockeyallsvenskan till SHL", summerar Hofbauer sin första tid i LHC och SHL.
En iskall vintersol strålar in genom fönstren till Adam Hofbauers vardagsrum. De flesta solstrålarna landar på en stor James Bond-tavla hängandes över den ljusgrå soffan.
Gillar du James Bond?
– Ja. Eller. Mamma älskade James Bond och jag har nog fått det mycket från henne. Men det är ju bra filmer, eller hur, säger Hofbauer och bjuder på ett karaktäristiskt avväpnande skratt.
Den 21-årige forwarden från Bromma har lätt till känslor. Allt som oftast när du möter Adam Hofbauer får du ett av Linköpings kanske bredaste leenden mot dig. Annat var det för två somrar sen. Då kom ett besked som vände hela livet upp och ned för Adam och resten av familjen Hofbauer.
– Vi var på Gotland. Mamma tappade vikt under en ganska kort tid och pappa blev orolig men mamma sa att hon mådde bra. Hon ville nog inte oroa oss andra, säger Adam och tar en klunk vatten.
– Kort därefter blev hon snabbt sämre och fick inte i sig mat mer.
Det tog inte lång tid innan familjen Hofbauer fick det tuffa beskedet. Den då 51-åriga Maria Hofbauer hade obotlig cancer.
– Sjukvårdsupplysningen trodde att det var tarmvred men det visade sig vara cancer som spridit sig och det blev ambulansflyg till Stockholm och en akut snabb operation. Senare visade det sig att cancern var elakartad och aggressiv som tyvärr inte gick att bota. Strax efter vi fick besked från läkaren att mamma hade max ett år kvar att leva, säger Adam.
"Jag har mognat mycket sen mamma fick diagnosen och jag har lärt mig ta hand om mig själv på ett helt annat sätt. Sen är det klart att man inte velat att man skulle växa upp snabbt för att min mamma gick bort", säger LHC-forwarden Adam Hofbauer.
Lagom till att Adam skulle slipa skridskorna och dra igång hockeysäsongen 23/24 med Västerås så gick hon bort.
– Under det året fick hon en massa behandlingar men behandlingarna hjälpte inte och hon blev gradvis sämre och ganska precis ett år senare somnade hon in framför mig, pappa och Simon.
– Det var precis innan vi skulle dra igång med Västerås och såklart att det var en jättetuff period för mig. Den hösten sen gick jag till en psykolog och pratade mycket om hur vi kan minnas henne. Det var viktigt och det handlar just om att ha med henne ofta i tankarna.
"Mamma var limmet i familjen. Hon var den stabila pelaren som man alltid kunde gå till. Vissa saker pratar man bara med mamma om. Hon var superviktig för mig", säger Adam.
Några veckor senare begravdes Maria. Under tiden blev omklädningsrummet i Västerås blev på något sätt en frizon från sorgen.
– Just yrket som hockeyspelare var väldigt bra att ha. När jag kom till hallen så försvann alla problem jag hade utanför. Jag är väldigt tacksam att jag hade idrotten och spelarna i Västerås var väldigt stöttande. Ville jag prata så kunde jag prata med vem som helst, och annars var det ingen som frågade. Det var rätt skönt.
Hur reagerade ni som familj?
– Det var såklart speciellt. Livet rasade samman. Vi har pratat om det mycket i familjen. Det är skillnad om en person går bort i en bilkrasch och bara går bort från ingenstans. Nu hade vi ändå ett år på oss att bearbeta det. Det hjälpte mig väldigt mycket.
Med en pappa i svenska näringslivets toppskikt (Patrik Hofbauer, vd på Telia och tidigare vd på Svenska Spel) så blev mamma Maria det naturliga ankaret i vardagen för Adam och storebror Simon.
– Det är klart att vi som familj blev tajtare när allt det här hände. Mamma var limmet i familjen när pappa jobbade mycket och när hon gick bort så är det såklart att vi kom varandra närmre. Även om vi alltid varit en nära familj med bra relationer.
Hur ofta tänker du på henne?
– Varje dag. Hon kommer alltid vara med mig. Man brukar säga att en person dör två gånger. Den ena gången är när man fysiskt går bort, och den andra är när man nämns sista gången. Det ska inte hända med mamma, säger Adam som berättar att han ofta besöker mammans grav på kyrkogården i Kungsholmen, Stockholm.
Adam Hofbauers pappa (Patrik Hofbauer) är vd på Telia och är en stor profil det svenska näringslivet. "Så ofta han kan är han är i Linköping och ser när jag spelar", säger Adam.
På en av hyllorna i Adams vardagsrum står ett inramat foto över en frisk och leendes Maria. Ovanför bilden står dubbla böcker av Magnus Uggla.
Gillar du Magnus Uggla?
– Njae. Eller det var nog också mycket från min mamma. Det finns mycket som hon har gett mig.
Kanske inte minst glädjen och den positiva energin. Något som många i Saab Arena fått erfara under den gångna hockeyhösten.
– En stor del av min personlighet kommer från henne. Jag ser ofta glaset halvfullt och är väldigt pratglad. Så var mamma också. Hon var också väldigt mån att visa mig och min bror hur man behandlar andra.
Adams tröjnummer, nummer 53, är också en hyllning till Maria.
– Hon blev 53 år gammal. Så enkelt är det.
Har ni pratat om det i LHC?
– Ja, jag tror att de flesta vet. Många undrar kanske vad ens föräldrar gör och då säger jag att min mamma tyvärr inte finns i livet längre. Då är det många som säger förlåt, förlåt men för mig är det inga problem att prata om det. Det är en del av livet och jag har också pratat mycket med några av mina närmsta vänner vars föräldrar också har gått bort i cancer.
Adam Hofbauer med mamma Maria.
I Maria Hofbauers dödsannons stod:
"I minnet Du lever, Du finns alltid kvar. I minnet vi ser Dig precis som Du var. Du är som solen, månen och stjärnorna - alltid med oss".
Känner du att mamma är med när du spelar med LHC?
– Absolut. Innan en match kan jag sitta och prata tyst för mig själv med mamma. Då säger jag att jag vet att du är med mig. Jag vet att hon kan ge mig kraft och styrka. Det kanske kan låta löjligt att göra så men för mig är det jätteviktigt, säger Adam.
Vad tror du Maria Hofbauer tänker om Adam Hofbauer idag?
– Hon hade säkert varit väldigt stolt över mig men mammor är alltid stolta, ler Adam.