Det är sista dagarna på en ytterst grå november. En månad som, till förmån för kampen mot prostatacancer, också kan gå under namnet "movember".
– Det var väl så det började med mina insamlingar. Jag har så himla dålig skäggväxt så min mustasch är rentutav ful men folk ville att jag skulle ha kvar den och började då swisha pengar. De pengarna skänkte jag sen rakt av till Cancerfonden, säger Pierre och skrattar åt mustaschen.
Att november går mot sitt slut innebär också att det är snart exakt ett år sedan Pierres mamma, Yvonne Karlsson, gick bort i cancer.
– Hon var 56 år när hon fick diagnosen. Jag minns att hon ringde mig och sa att det var dåligt och att hon behövde opereras. Ändå levde hon i nio år till. Hade det hänt för 30 år sen hade hon varit död sedan länge. Det är där jag känner att forskningen och insamlingen till den blir så viktig. Pengarna som vi samlar in nu går till forskning och kan förhoppningsvis hjälpa de som drabbas av cancer i framtiden.
Under de flesta av åren där Yvonne hade sjukdomen så har Pierre spelat hockey med amatörgänget "Rövgängshockey". Ett gäng med glada amatörer som ses i ottan på söndagsmorgonen, eller så sent som det bara går en vardagskväll i veckan, för att spela hockey.
– Egentligen tror jag inte hockeyn är det allra mest centrala. Jag tror att de flesta är där för omklädningsrummet och att få prata skit och att få prata om livet. Och ska jag vara helt ärlig, vi är rätt så dåliga på att spela hockey.
– På söndagar har vi vår istid runt åtta på morgonen och då kan det vara folk där en timma innan bara för att dricka kaffe och prata. Jag tror det är jätteviktigt.
Vissa stunder och vissa perioder i livet blir de pappersmuggarna med kaffe extra viktiga. När lagets målvakt Jonas "Joppe" Erlin gick bort så blev det ännu mer påtagligt.
– Han var mitt uppe i livet med familj, barnbarn och allt och sen helt plötsligt tog det slut. Det tog svinhårt på alla i gänget. Alla blev berörda och omklädningsrummet blev verkligen en plats att prata av sig på. Även på begravningen var det flera lagkamrater där från flera olika hockeygäng.
Pierre stannar upp för en sekund.
– När mamma dog förra vintern, då var det skönt att komma hit och spela hockey. I omklädningsrummet var det massa kramar och en otrolig värme. Det hade känts jättekonstigt att inte komma hit och spela, även fast det var en skitjobbig period för mig.
Blicken fastnar på Saab Arenas fasad. Regnet hänger i luften. Ögonen tåras.
– Jag tror vi begravde mamma bara någon dag innan förra årets All-Star-match. David frågade då om jag verkligen skulle vara med. Det var ju självklart att jag skulle. Mamma hade blivit förbannad om jag inte hade kommit hit och spelade, säger Pierre.
Sen den första insamlingen för nästan tio år sen har den årliga insamlingen vuxit och med årets variant, där över 90 kronor per såld hamburgare på en av Linköpings burgarkedjor skänks till Cancerfonden, har Pierre samlat in långt över en miljon i kampen mot cancern. I år såldes 1330 hamburgare, vilket innebär 119 700 kronor till cancerfonden – minst.
– Först auktionerade vi ut NHL-tröjor. Nu är det hamburgare som gäller.
Det var även just i kretsen runt Rövgängshockeyn som idén och möjligheten runt en egenkomponerad välgörenhetsburgare föddes.
– Utan min stora kompiskrets och de givmilda sponsorerna hade inget utav det varit möjligt. Stor eloge till dem som ställer upp år efter år. Och även till alla som går och äter hamburgaren.