LHC-bussen.
– Jag har kört LHC-bussen sen första Elitserie-säsongen. Det var Bendelin (Torgny) och Weiderstål (Mats) som tyckte att LHC skulle ha en och samma chaufför. Det blev jag och sen dess har det bara rullat på, säger Per "Pelle" Wernholm.
Sporten möter upp Pelle en solig decemberdag. Några dagar kvar till annandagsderbyt mot HV71.
– HV är en favoritresa. Det är kul med den rivaliteten och när man har kört så länge så är det många profiler därnere som man känner igen. Det var konstigt förra året när de var nere i hockeyallsvenskan, säger Per.
Han fortsätter:
– De flesta resorna är bra härifrån. Det är motorväg överallt, hela vägen upp till Luleå. Så egentligen är väl allting ett E4-derby.
Sedan Per började köra LHC-bussen strax innan millennieskiftet har det hänt en del. Minst sagt.
– Herregud vilken stor skillnad det är. Förr var alltid en av de viktigaste sakerna vilka VHS-filmer vi skulle ha med oss. Bülow hade det ansvaret. Nu med iPads och allt är det ingen som tittar på bussens TV-apparater. Kortspelet är också helt utdött. Jag tror att "Pajen" var den siste som lirade kort, säger Pelle.
Det är inte bara tekniken som har förändrats. Under Pers år har en hel del spelare och tränare kommit och gått.
– När vissa spelare kommer tillbaka till "Cluben" blir man varm i själen. Så de senaste säsongerna har det varit riktigt roligt när Hultström, "Jeppe" (Pettersson) och Russell kommit tillbaka, ler Pelle.
En mer stabil ingrediens i LHC-bygget, och i bussen är förstås lagkapten Jonas Junland.
– Han är en sån som ofta kommer ner och pratar lite med mig. Jag har ju kört honom sen tiden i björnligan. Han är öppenhjärtig men jag tycker faktiskt att han fått lite mer munkavel på senare år.
Utöver att köra buss så har Pelle ett väldigt stort flygintresse. "Tyvärr är det ganska svagt i LHC men faktum är att David Rautio var väldigt intresserad så jag försökte få honom att ta flygcertifikat", säger Pelle. På bilden är också Fredrik Andersson och Broc Little med.
Vinster och förluster är en naturlig del i busslivet.
– Många är bra på att släppa när det går dåligt, men inte alla. Norrena var nog värst. Han kunde aldrig släppa förlusterna. Så han kom ner och satte sig hos mig när det var tungt.
En annan naturlig del är medtrafikanternas reaktioner när LHC-bussen åker förbi.
– Jag minns att när vi var i SM-final 2007 och 2008 var det många som antingen vinkade på oss, eller som pekade finger. Det har kommit tillbaka lite nu vilket jag tycker är kul. Ibland undrar jag om jag gjort något fel när jag får fingret men sen kommer jag på att jag kör ju med en stor LHC-logga på bussen. Det förklarar ofta saken, avslutar en leendes Pelle.