När de flesta av oss låg på badstranden (eller hukade under våra paraplyer) sade hockeyförbundet äntligen stopp. Inga mer överklaganden eller protester – beskedet till Mjölby HC var tydligt: Vill ni spela i hockeyettan så får ni.
Svaret blev ett väntat "ja!" och visst känns det både spännande och häftigt att få uppleva hockey på hög nivå i Mjölby igen?
Men särskilt rättvist är det väl inte, eller?
Vi är alltså i mitten på juli när en hel förening måste ställa om. Att a-laget plötsligt ska spela en division högre får konsekvenser för verksamheten i stort i en klubb som Mjölby HC. Det är inget litet jobb som en ideellt arbetande styrelse måste lägga ner – mitt i semestertider – för att börja räkna på de nya förutsättningarna.
Nu hade MHC redan gjort en del av jobbet, nånstans i bakhuvudet fanns tanken på att det kunde bli spel i Ettan. Men ändå. Svenska hockeyförbundet måste skynda på processen med att godkänna klubbarnas ekonomi och snabbare reda ut i vilken division lagen ska spela. Det får inte ta drygt tre månader att bestämma det. För MHC:s del betyder det många dagars förlorad tid gentemot konkurrenterna som haft hela försommaren på sig att bygga en slagkraftig trupp.
Det kommer bli en tuff verklighet som nye tränaren Jens Brändström och resten av truppen får ta sig an. Tuff, men rolig på samma gång. MHC var det bästa division 2-laget förra säsongen, totalt sett. Att det blev förlust i den avgörande kvalmatchen mot Alvesta var grymt, nu kunde ändå viss rättvisa skipas och jag gissar att flera av de trogna MHC-spelarna är riktigt sugna på att visa upp sig på en högre nivå.