Efter tre år på Penn State University är landslagsbacken tillbaka i Linköping och ställer du frågan hur hon har trivts i USA är det lätt att förvänta sig ett svar i stil med ”jättebra” eller kanske ”jodå, det har gått bra, även om det så klart har varit tufft att vara så långt hemifrån”.
Men Jessica Adolfsson är befriande ärlig och svarar inte alls så.
Har du trivts i USA?
– Nej.
Nej?
– Jag ångrar inte att jag åkte, men är glad att det är gjort. Jag kände inte att jag gick den utveckling som jag ville och trivdes inte där. Därför är jag så glad att få komma hem. Jag har inte råd att slösa bort fler år utan behöver komma till en miljö där jag kan utvecklas effektivare.
Vad var det som inte fungerade?
– Vi behöver inte gå in på detaljer. Man kan säga att det var olika saker under olika år.
Man brukar säga att man lär sig mycket av motgångar.
– Det är en klyscha, men det är ju sant. Det var lite det som jag var ute efter. Ville se mig om, se något nytt och sätta mig själv i situationer som ökade min självkännedom. Så det har absolut stärkt mig.
Jessica Adolfsson tystnar för ett ögonblick.
Funderar.
Säger sedan:
– Så är det också satsningen mot OS. Den chansen kommer bara en gång vart fjärde år och jag föll på mållinjen från att komma med senast.
Och det väckte en eld som fortfarande brinner?
– Svår fråga. Stor fråga. Jo, men klart att det triggar. OS är den största scenen och det brinner definitivt en eld för att vara med den här gången.
Det är kul att prata med 22-åringen som i en tidigare intervju beskrivit sig själv med orden "jag vet att jag är en tänkare och ibland är jävligt enkel, men ibland är jag jäkligt komplicerad".
Ännu inte 23 år fyllda har hon redan hunnit med mycket i karriären.
Dubbla SM-guld med LHC 2014 och 2015, sedan två säsonger i Brynäs, en i Djurgården och nu senast tre collegeår i Pennsylvania där hon på distans tar examen om några veckor.
– Jag vill testa Linköping och se om det är en klubb för mig. Jag vet att jag trivs i stan, har familjen nära, men alla andra bitar ska också fungera med utveckling för mig själv och för laget. Faller allt på plats…ja, förhoppningsvis är jag hemma för att stanna. Det känns fantastiskt att vara i staden som man växte upp i. Det är inte så många som får spela för sin hemmaklubb på proffsnivå. Det är lyxigt.
Hur stor skillnad är det på den Jessica Adolfsson som lämnade jämfört med den som kommer tillbaka?
– Stor. Jag är mycket tryggare i mig själv och mycket lugnare som person. Jag har varit runt i världen, sett mig om och träffat många olika människor, kulturer och miljöer. Med mer i ryggsäcken kan jag hjälpa till och stötta andra.
LHC har inte vunnit SM-guld sedan du lämnade.
– Nej, jag kanske har någon lyckoamulett någonstans. Jag vet inte. Haha.
När Sporten når henne är hon i Köpenhamn för dubbla träningslandskamper mot Danmark: 5–2 och 1–0. Efter några minst sagt tuffa år bygger förbundskaptenen Ulf Lundberg nytt och Jessica Adolfsson har stora chanser att hänga med på OS-tåget till Peking i vinter. Liksom bland andra Mattias Bäckman tränar hon med Dan Davis på Idrottslabbet, men har också kommit i gång med försäsongen med LHC.
– Jag har en god känsla. Stommen finns där och jag imponerad av Thomas (Pettersen, tränaren). Han är en klok man, men har också mycket humor och lugn i sig. Den balansen blir viktig för att vi ska ta ett steg till, säger nyförvärvet.