33-åringen tvekar inte när han säger det.
När Sporten når LHC:s nya assisterande tränare är han på väg att hämta på förskolan hemma i Borlänge. Diskussioner pågår om familjen med tre barn och sambo ska följa med på heltid till Linköping.
Sånt är livet för en tränare i karriären.
– Det är ett speciellt liv det här. Vi ska ta ett beslut framöver, säger han.
Det är inte autobahn mellan Borlänge och Oskarshamn.
– Tyvärr inte många meter till Linköping heller. Haha. Men det är i alla fall två timmar närmare.
Jeff Jakobs har, som en del av Martin Filanders hyllade tränarstab, två och en halv säsong bakom sig i skrällaget Oskarshamn och nu går alltså karriären vidare i Östergötland.
Här har han varit tidigare.
Som spelare i både Mjölby och Vita Hästen.
– Ska bli jättekul. Nu har man börjat jobba lite med hur vi ska spela och träna.
Varför lämna Oskarshamn?
– Det är många delar. Jag har gjort några år där och känner att det kan vara bra med något nytt för drivkraften att utvecklas. Jag fick en god känsla när jag träffade övriga ledare och gillar verkligen att Hävelid (Niclas, som han ersätter) är kvar i föreningen. Jag ser honom som en av Sveriges bästa i den här rollen. Det blir bra läge att komma in, ta hjälp av honom och bygga vidare med mina idéer.
Lockar det att bestämma mer som huvudtränare?
– Inte alls just nu.
Förklara.
– Jag tycker att det är roligare att vara assisterande. Möjligt att jag om tre, fem eller tio år tänker annorlunda, men det är inget som jag funderar över. Nu får jag jobba mer med bara hockey och detaljer. Som huvudtränare blir det en massa annat som inte lockar mig lika mycket.
Före flytten till Småland var han huvudtränare i allsvenska Mora, men inte så länge. Som alltid när någon offras ger det rubriker och Jakobs kom inte undan.
Med distans till turbulensen säger han nu:
– Jag fick ta över trots att jag kanske inte var mogen för det. Det var allmänt rörigt och jag fick sparken. Det var mycket känslor där och då, men nu vet jag att det inte är så farligt. Det blev en liten smäll på självförtroendet, men nu inser jag att det var bland det bästa som har hänt mig. Det var min första stora motgång som tränare och det var lärorikt att hantera det.
Vad lär man sig?
– Det låter kanske märkligt, men jag blev tryggare i mig själv. Det är inte hela världen att få sparken. Det kan hända och den insikten har jag gjort jag vacklar mindre i mina beslut, säger Jeff Jakobs.