Ni kanske tror att Linköping HC:s nye klubbdirektör är laddad för uppgiften.
Då tror ni fel.
Han är i det närmaste överladdad.
– Jag är supertaggad för att bygga en stark förening. Det känns både superutmanande och superspännande, säger 45-åringen och det känns som att han menar varenda stavelse på samma sätt i deckarromanen "Den som älskar måste lämna allt" som han själv skrivit.
Men låt oss återkomma till det där med författarskapet.
Efter Niclas Björkmans uppmärksammade avhopp är det nu klart att Carl-Johan Stålhammar tar över chefspositionen från och med i höst. Efter 14 år med olika toppjobb på Gotland flyttar Linköpingskillen hem till fastlandet.
– Sonen var tydlig med att det var otänkbart att tacka nej. Det är mycket coolare att ha en pappa som jobbar med hockey än en som jobbar med öl, säger han och skrattar.
Han kom till Gotland år 2011 för att bli vd för Wisby Strand och Kallis. Sedan fem år som boss för Coop Gotland och nu kommer han närmast från vd-jobbet på Gotlands bryggeri, som är en del i den stora Spendrupskoncernen.
– Jag har haft drömjobbet på Gotland och nu får jag drömjobbet i hela världen. Älskar du hockey och gillar affärer...kan det bli bättre? Jag insåg tidigt att man ska göra det man är bra på och att utveckla och leda saker framåt har blivit mitt kall. Nu får jag kombinera det med klubben jag älskar och de möjligheter som finns.
Han kallar sig själv för "hockeyidiot", men lade av någon gång i gymnasiet när "jag insåg att jag var för tunn och började spela innebandy i stället". Under åren i Visby har han både varit tränare för sonens ungdomslag och suttit med i styrelsen för Gotlands ishockeyförbund och Visby Roma.
– På ett sätt känns det ju som att komma hem. Med barnen i skolan blir det till att börja med en del pendlande. Jag ser inga problem med det. Jag har mamma och pappa kvar i Malmslätt och goda vänner i stan.
Vad har du för bild av LHC?
– Att klubben är i en tillväxtfas. Sportsligt har det varit några knackiga år och prio ett är att få ordning på det. Potentialen är så mycket högre, men då måste det ställas högre krav i hela organisationen. Köper du en biljett ska du mötas av ett leende för då kommer du tillbaka och köper en till.
– Jag kommer ihåg när Cloetta center var nytt. Det var mötesstället i Linköping. Alla träffades där.Vi behöver komma tillbaka till att folk går på hockey för där händer så mycket saker som ingen vill missa. Med en stark organisation med mycket energi kan vi pusha laget med ekonomiska muskler.
Vad är din styrka?
– Att bygga ett lag, att jag är målinriktad och ser möjligheter, säger Carl-Johan Stålhammar.
Niclas Björkman lämnade jobbet efter att ha känt sig utsatt av hat och hot, men det är ingenting som skrämmer eller avskräcker hans ersättare.
– Det är viktigt att lyssna, men också vara tydlig med var du står. Jag hör vad du säger, jag är inte heller nöjd, men vi jobbar från vårt håll och hoppas att ni fortfarande är med och stöttar. Ungefär så. Att ta diskussionen på allvar och inte ducka. Säger du ingenting blir det bara spekulationer.
Och så var det med den där egenskrivna boken som kom ut 2011 och som handlar om advokaten Oscar Jacobson som via döda kroppar, korruption och prostitution letar sanningen på en resa som tar honom från Linköping till Sicilien. Hur långt är en människa egentligen beredd att gå för att skydda dem man älskar och i jakten på pengar?
– Det där är faktiskt en ganska rolig historia. När jag pluggat klart på Handels i Göteborg drog jag till Brighton på engelska sydkusten och jobbade där en tid. Jag kände ingen, så jag gick en skrivarkurs på kvällstid för att lära känna folk. Det var där det började och jag skrev lite då och då när tillfälle gavs. Sen, när jag flyttade hem till Linköping igen och träffade min fru som jobbade en del kvällar, skrev jag i tv-soffan när jag satt ensam på kvällarna. Jag har rätt mycket energi, säger Carl-Johan Stålhammar.
Han skrattar innan han fortsätter:
– Sen flyttade vi till Gotland och jag skulle en fredag lämna över en vd-rapport på en USB-sticka till mina ägare. Helt omedvetet tog jag fel och hon fick manuset istället. Hon läste hela helgen, kom sedan tillbaka på måndagen och sa att "om inte du ger ut den, så ser jag till att den blir utgiven”. Och på den vägen är det.