Allt har gått i raketfart och sommarkalendern är fullspäckad. Efter hemkomsten från träningscampen i San Jose, och innan måndagens landslagsläger med juniorkronorna, lyckas vi dock hitta en lucka för en pratstund.
Linköpingskillen slår sig ned på uteserveringen på Stora Torget, tar en klunk kaffe och berättar om läget.
– Alla saker har kommit ganska tätt inpå varandra, men det har mest bara varit roligt. Ända sedan jag har varit liten är det här saker jag har drömt om ska hända. Alla får inte göra detta och därför försöker jag njuta så mycket det går, säger Filip Bystedt.
I tolvårsåldern dök det första vägskälet upp då han blev tvungen att välja mellan fotbollen och ishockeyn.
Vad valet föll på går ganska enkelt att gissa.
– Att jag ens kom in på hockeyspåret från första början var tack vare att många kompisar spelade. Sedan fastnade jag för att det var så roligt, och idag är jag väldigt glad att det var hockeyn jag valde att satsa vidare på.
Däremot har vägen inte varit spikrak från den första dagen på isen.
– Jag skulle inte säga att jag stod ut som någon jättetalang tidigt. Det har mer varit en process som pågått under längre tid för min del, berättar Filip.
Har du någon gång tvivlat på om allt verkligen ska gå vägen?
– Man har absolut tvivlat och tvekat några gånger. Särskilt i perioder när det har gått lite sämre och motgångarna radat upp sig. Men någonstans har jag alltid känt att det varit så pass roligt att jag velat fortsätta. Jag skulle inte säga att jag vid något tillfälle nått en punkt där jag aktivt tänkt på att sluta.
För drygt två veckor sedan blev Filips namn uppropat i förstarundan, som nummer 27, i NHL-draften i den hockeytokiga staden Montreal.
Inför miljonpublik framför TV-apparaterna stegade han upp på scenen, skakade hand med general managern Mike Grier och trädde på sig San Jose Sharks klassiska turkosa matchtröja.
– Hela upplevelsen var spännande och lite läskig på samma gång. Jag hade ingen aning om när jag skulle bli vald och man satt där och lyssnade efter sitt namn på varje val. Samtidigt får man ha i åtanke att det viktigaste är vad man gör på och utanför isen de kommande åren.
Väl på plats i San Jose för ett första möte med organisationen kom ännu fler intryck. Då flyget hem blev inställt öppnades också möjligheten att stanna kvar någon dag extra och utforska staden som har alla möjligheter att kunna bli ett framtida hem.
– Allt var väldigt proffsigt och du får verkligen det som behövs för att kunna prestera bra på isen. Hela veckan var kanon och även om det mest blev hockey så hann vi med lite bad på stranden och shopping i staden. Så det känns bra.
Vad gäller den närmsta framtiden så är allt fokus däremot inställt på Linköping HC och den kommande säsongen.
– Formmässigt känns det bra i kroppen och jag är otroligt taggad på säsongen. Jag känner att jag har blivit starkare och framför allt snabbare, vilket jag också jobbat hårt för under sommaren. Min egen målsättning är att ta en ordinarie tröja och få spela vecka ut och vecka in.
Ögonen lyser upp när ordet slutspel, och den tidigare avsaknaden av det, nämns i den sista frågan.
– Alla vet vad vi vill och det märks att vi är en stark grupp. Redan i grundserien förra året var det ett otroligt stöd från läktarplats, och jag hoppas verkligen att vi kan ta det ett steg till tillsammans i år.