Efter en lång och framgångsrik karriär har det nu gått ganska många år sedan 46-åringen gjorde sin sista match som spelare. Bland annat blev det sex säsonger i LHC och det är ingen tvekan om att den hetlevrade och NHL-meriterade finländaren rankas som klubbens bästa målvakt någonsin.
Men det blev aldrig SM-guld eller ens SM-final med LHC.
Sedan 2014 har han jobbat som målvaktstränare hemma i Finland – och har nu på allvar inlett satsningen för en framtid som huvudtränare på högsta nivå. Någonstans måste man börja och Fredrik Norrena börjar som assisterande tränare i TPS Åbos J20-lag.
Brinner har han alltid gjort och det gör han fortfarande. Ska något göras ska det göras rejält.
– Det är jättekul och jag hymlar inte om att jag har höga mål. Annars är det ingen idé att ge sig in i något. Man ska inte ha för bråttom, men nu känner jag mig redo att tvätta bort stämpeln som enbart målvaktstränare. Jag vill coacha på högsta nivå och är beredd att flytta på mig i framtiden.
Till Sverige?
– Absolut. Jag är öppen för förslag.
Är du likadan som tränare som du var som spelare?
– Hur var jag som spelare, menar du?
Tja, det snackades ju en del om vinnarskalle och temperament.
– Haha, jag vet inte om det var så farligt. Med tanke på alla matcher jag spelade. . .då var det kanske inte konstigt att man tappade humöret tre gånger per år.
– Men jag är absolut lugnare som tränare. Det blir inte lika mycket adrenalin i båset som på isen. Jag ser mig själv mer som lärare än polis, men vet vad som krävs och har inga problem att ryta till om inte någon gör rätt för sig. Jag har spelat i Finland, Sverige, USA, Ryssland och lärt mig mycket av varje land. Du måste anpassa din filosofi något till den omgivning du är i.
Den bästa tränare du haft?
– Det finns så många, men svårt att inte nämna Conny Evensson. Kari Jalonen är en annan som fortfarande är aktiv. Han är lite av min mentor.
Det fanns en tid när Linköping kallades för Finnköping och inte mindre än sex spelare från östra grannlandet härjade i det som då hette Cloetta center: Fredrik Norrena, Jyrki Välivaara, Mikko Luoma, Jussi Tarvainen, Mikko Peltola och Sami Torkki.
Minns ni?
När LHC efter några svajiga år utvecklades och blev ett topplag var det med många finländska spelare i laget. Nu är läget inte helt olikt och efter några misslyckade säsonger ska det hittas tillbaka till toppen och spelas SM-final om knappt två år.
Jaakko Rissanen och Jarno Kärki, som fanns med redan i fjol, har kompletterats med landsmännen Petteri Nikkilä, Niko Ojamäki och Oula Palve – och Norrena tror att det kan bli en vinnande satsning.
Vi bad honom säga sin mening om LHC-nyförvärven.
Ni ser det i faktarutan här intill.
– Hur var och en lyckas handlar mycket om vad de får för roll och hamnar i för omgivning. Går du från ett bra lag i Finland till ett bra lag i Sverige är det inte så stor skillnad. Jag tror att det kan bli bra, säger han.
Och fortsätter:
– Skillnaden är att den finska ligan är betydligt mer ojämn. Det blir inte lika tuffa matcher kväll efter kväll. Tyvärr har det inte alls varit lyckat att stänga högsta serien. Det finns mycket bra med finsk ishockey just nu, men de egna ligorna har blivit lidande.
– De klubbar som kan flyttas upp har flyttats upp och i motsvarigheten till allsvenskan (Mestis) är det mest små lag från små orter. Som Kumla mot Arboga och Mjölby mot Tranås, säger Fredrik Norrena.