Linköping HC:s fans har fått mycket beröm för sina insatser på läktarplats under säsongen. Spelarna har hyllat. Vi har hyllat. Med all rätt. Men senast efter matchen mot Timrå senast gick det uppenbarligen alldeles fel. Nu lämnar klubbdirektören Niclas Björkman sitt jobb för att han blev "jätteledsen, arg och rädd" efter det som han utsattes för.
Det är för jävligt.
Jag var inte där när det hände, ord står mot ord och jag får mejl från supportrar som var med vid någon av incidenterna som skriver att det inte alls var så farligt och att irritationen främst handlade om att Björkman inte ville stanna och prata utan tyckte att de kunde komma till hans kontor på morgonen efter.
Men:
Reagerar du så starkt att du tar ett så drastiskt beslut som att säga upp dig har det gått långt över gränsen. Sen har det så klart varit fler situationer under en längre tid och till slut blev det för mycket.
Man kan tycka att resultaten är för dåliga (det tycker jag också). Man kan tycka att den eller den borde ha gjort si eller så. Strunt samma. Helt okej att kritisera – men på ett vettigt sätt. Oavsett i vilket sammanhang det handlar om. Självklart ska supportrar få tycka till, men inte under sådana här "kvartssamtal".
Det blir inte bra.
För någon.
Vi kan alla – eller vi borde i alla fall vara – överens om att hat, hot och ett otäckt hårdnande klimat är något som vi inte vill veta av. På samma sätt med så kallade näthat. Ingen ska behöva utstå en massa skit där ett antal högljudda spyr ur sig galla och negativa kommentarer på diverse forum. Hot och våld är en cancersvulst inom idrotten och ju fler som kraftfullt tar avstånd desto bättre.
Inte minst i fotbollen har det varit vanligt att ansvariga ställts till svars och bland många extremsupportrar som vill ha sin vilja fram finns en självbild som skrämmer. Så länge det sköts på rätt sätt/nivå och finns en vettig dialog är det okej. Vad jag vet har ishockeyn varit relativt förskonad, men om jag fattat rätt fick även sportchefen Peter Jakobsson svara på frågor efter senaste matchen.
Jag hoppas att klubben tar en diskussion med dem som det går att diskutera med – för det måste göras. För klubbens bästa. Det här är ingen rolig stämpel att få på sig. Hur lätt är det att värva spelare och ledare till en miljö med det ryktet? Hur stor är risken att sponsorer inte vill vara med och stötta?
På det sättet är sådana här uppmärksammade händelser ett hot – mot LHC.