Det sägs att Olof Palmes manus till sitt första tal i Almedalsparken skrevs på baksidan av ett konsumkvitto. Det är 54 år sen nu. Palme, som då var utbildningsminister, klev upp på ett lastbilsflak och talade bland annat om Vietnamkriget och de svartas revolt i USA.
Sedan dess har Almedalen bara växt i betydelse som tummelplats för svensk politik. Under en sommarvecka samlas tiotusentals människor i parken.
När Peter Jakobsson kommer gående längs grusgången är det mer en känsla av gotländsk sommaridyll. Här fanns under medeltiden den gamla hamnen, med nio portar mot den tidens stora handelsgata. Alldeles intill den stora dammen ligger Kruttornet, ringmurens äldsta torn, där medeltidsveckan invigs varje år.
Säg Gotland och LHC-bossen får något i blicken.
– Du ser själv. Visby och Gotland är fantastiskt, särskilt den här tiden på året. Det är så vackert. Att få komma hit, visa upp ön och att få jobba med ett SHL-lag känns som en ynnest. Gotland är hemma och betyder mycket för mig, säger 50-åringen och kisar mot solen.
Går det att bada där i dammen, förresten?
– Jo, jag känner en som ofrivilligt fick göra det på sin svensexa. Han heter Peter.
Peter Jakobsson byggde det som många kallade för Real Färjestad med massor av högklassiga hemvändare. Det blev en svajig höst och vinter och general managern fick sparken, men under våren slutade samma lag med guldhjälmar på torget i Karlstad.
– Klart att jag känner en stor delaktighet i det där guldet. Jag har fått mycket kredd i hockey-Sverige och det värmer.
När kan det bli guldjubel i Linköping?
– Vi ska ta kliv framåt. Jag hoppas att det sker inom en snar framtid så att jag får vara med och uppleva det. Det är många berg och hinder att besegra, men vi vill vinna och vara med och tävla. Det är självklart. Problemet är att det är tretton klubbar till som vill stå på torget i vår.
– De bästa spelarna måste vara bäst. Så är det i alla lag som ska gå långt.
Han stämplade in på nya jobbet i början av maj, säger att de första månaderna har varit jättebra och att han trots turbulensen aldrig tänkte tanken att göra något annat.
– Nej, det gjorde jag inte. Jag vill jobba med ishockey. Det är för roligt för att inte fortsätta. Sen har jag alltid varit intresserad av scoutingdelen och har en vision om att kanske få göra det mer i framtiden. Scouta för ett NHL-lag eller så.
Vad är det bästa med jobbet?
– Drivet. Pulsen. Människorna. Bokslut tre gånger i veckan. På tisdagen är du jublande glad, på torsdagen undrar du hur det ska gå och på lördagen är du lycklig igen. Det gäller att försöka hitta en balans i det där.
– Det är brutalt enkelt att känna sig ensam och otillräcklig och jag är tacksam över att vi är två här. Går det bra är det inga problem, då får du vara med överallt, men går det sämre är du ofta ensam.
Har du fått offra mycket på vägen?
– Jag var inte särskilt social under åren i Karlstad. Jag hade min dåvarande fru hemma på Gotland och att pendla den sträckan under säsong är inte det lättaste. Det slet på. Så det är klart att man har offrat en del. Samtidigt har jag fått ut så mycket av det också.
Peter Jakobsson hymlar inte om besvikelsen över sättet som han blev uppsagd på i Färjestad.
Via telefon.
– Man gör inte så. Det var under all kritik. Det vet de inblandade om och de skäms än idag. Men rent egoistiskt ska jag kanske vara tacksam för att klubben kom till mig och att jag slapp att gå till dom. Jag ska inte säga att jag var nära att smyga in i en vägg, men den var nog inte så långt borta.
Säsongen innan sparkade du Gereon Dahlgren som assisterande tränare. Nu är ni samma lag igen.
– Jag ska ge en sådan otrolig eloge till honom. Det var ett otroligt jobbigt samtal och efteråt stod vi och kramades och grät. Efter ett par veckor kom han med en flaska vin och sa att ”tack för att jag fick chansen i Färjestad”. Jag bjöd in honom till säsongsavslutningen, han kom dit och det var stort. Det visar ett stort hjärta och jag beundrar honom för det.
Du har sonen Carl i Färjestad. Jag såg att han i någon intervju efter att du fått lämna sa att ”jag har fått farsan tillbaka”.
– Ja, vi har en annan relation nu. Då var det sportchef och hockeyspelare. Nu är det pappa och son och vi pratar om helt andra saker. Det är jätteskönt och en av de absolut bästa sakerna med att det blev som det blev.