Tony Mårtensson spenderar några dagar på Gotland i samband med LHC:s träningsläger.
Vi stämmer träff med LHC:s nya assisterande sportchef på ett av de mysiga fiken inne (det finns många att välja bland) i centrala Visby. Solen hittar fram genom bara de lätta molnen och en sensommardag i augusti blir inte mycket bättre än så här.
Tony Mårtensson upplevde mycket i sin karriär. Spelade i NHL och KHL. Gjorde en massa landskamper. Vann VM. Vann i Ryssland.
Men inget SM-guld.
– Sista året som spelare i LHC gjorde jag för möjligheten att få vinna ett SM-guld. I stort sett bara därför. Det hade gått bra tidigare och var mycket förväntningar, inte så mycket i media utan mest bland fansen.
– Jag trodde aldrig att jag skulle göra 40 poäng och tyckte själv att det gick okej. När jag tänker efter nu var det jobbigt. Jag var 38 och det var tufft att avsluta i SHL på det sättet, säger han och tar en klunk av sockerfria läsken.
44-åringen är sig lik.
Trevlig, vältalig och ärlig.
– Äh, jag har alltid försökt att ställa upp. Det är lätt att stå där och prata när du har gjort två mål, men är en del av jobbet att göra det även under tuffa tider. Jag tycker att det är viktigt.
Av LHC:s nyförvärv inför säsongen är han ett av de mest spännande – som assisterande sportchef.
– Peter (Jakobsson) och jag har inte känt varandra så länge, så det är mycket som är nytt och jag lär mig nya grejer hela tiden. Det är på en annan nivå, men jag lärde mig mycket i Almtuna. Det är viktigt med roller och hierarki. Första gången jag kom till Linköping visste jag att jag skulle spela i tredjekedjan. Jag såg det som att ”jag ska fasen slå ut någon annan”. Jag hoppas att spelare känner så nu också.
– Klart att det finns en besvikelse om en spelare väljer bort oss, men jag har spelat själv och vet att det inte alltid passar. Man får inte få panik för det.
Har du mycket nytta av spelarkarriären?
– Jag vill ju tro det. Jag försöker alltid tänka mig in i hur jag själv hade känt. Jag vet hur viktigt det är att vara ärlig. Det här är din roll och det här förväntar vi oss av dig. Jag tror inte på att ljuga för spelare. Man ska sälja in Linköping utan att lova en massa saker.
Tony Mårtensson.
Christian Heljanko, Rasmus Rissanen och Nick Shore är de tunga stjärnvärvningarna inför säsongen. Men där finns också en allsvensk doldis som Adam Hofbauer.
– Han var en kort sväng i Almtuna och kom in med en jäkla energi. Sen såg jag honom i Västerås och när vi sökte den typen av spelare hade jag honom i boken. Han vet vad han behöver göra och är beredd att göra det. Han kan reta upp lite känslor, lägga in pucken på mål och åka dit och spruta lite snö. Sådana spelare behövs också. För att få igång laget och publiken.
Det är mycket som har förändrats sedan du var som bäst.
– Ja, titta på hur mycket feedback som grabbarna får nu. När en annan var yngre såg man aldrig matchen igen eller tittade på video. Jag hade nog inte gillat det.
Det är mer seriöst nu.
– Ja, mycket mer. Då fanns inte kameror på samma sätt och vi var ute och festade rätt mycket. Nu kan knappt killarna gå ut innan det blir en bild och skriverier. Sen tycker jag att fansen har förändrats. När jag spelade i LHC kunde man gå ut, sätta sig och ta en öl och prata lite skit. Nu är det mer vad håller du på med? Varför dricker ni?
– Jag säger inte att man ska dricka, men du måste också få leva. Inte bara vara i hallen och sen åka hem. Mår du bra utanför går det oftast bra på isen också. Jag var ute mycket, det var jag, men också väldigt seriös när det gällde träning och sånt. Jag tog hand om kroppen och blev mer seriös ju äldre jag blev.
Kan det vara så att hockeyspelare ibland inte fattar hur bra de har det?
– Det köper jag rakt av. När jag pratar med spelare brukar jag säga att ”ni har det så bra, så spela så länge ni kan”. Du blir servad med allt och behöver i stort sett inte göra något annat än att ta på dig grejerna och spela.
Du har tidigare berättat hur spelare som Magnus Johansson, Mikael Håkanson och Andreas Pihl formade dig när du kom till Linköping. Så vem är Johansson, Håkanson och Pihl i det här laget?
Tony Mårtensson funderar ett ögonblick innan han svarar.
– Du har (Lance) Bouma som varit med länge. (Oscar) Fantenberg så klart. Christoffer Ehn är en annan.
Tidigare under våren flyttade familjen till en ny hästgård utanför Sigtuna och med två barn är det förstås full fart. För att först se hur allt fungerar har han skrivit på för ett år, men hoppas och tror på betydligt mer.
– Jag skulle lätt kunna bo i Linköping igen, säger han.