Är det inte märkligt hur fort åren går? 2014 kom Broc Little till Linköping, nu skriver vi 2021 och utöver en ettårig utflykt till Schweiz har han blivit kvar. Men det är mycket som har förändrats. Utanför isen har han träffat Beatrice, gift sig och blivit pappa till lilla Nova.
På isen?
Tja, säg så här:
Själ och hjärta har inte alltid förknippats med skyttekungen på samma sätt som det gör nu.
Klas Östman, nygamle tränaren, säger:
– Broc har blivit äldre och är fantastisk i gruppen. Han är en grym ledare för oss och det trodde jag inte för fem år sedan. Samtidigt vill jag ju att han ska vara lite ego och kommer att få titta bort ibland när det blir något tok.
Själv säger Little:
– Min roll har förändrats. Folk ser upp till mig mer och det krävs att jag är mer av en ledare. Även när saker inte går som vi vill. Du vet vad som förväntas av dig och kan inte balla ur. Jag gillar det. När jag var yngre var det mer kaos och bergochdalbana.
När forwarden från Arizona stämplade in i Saab arena var LHC ett gjutet slutspelslag och första säsongen slutade med förlust i semifinalen mot Skellefteå. Sedan dess: två år med stopp i kvartsfinal och på slutet tre år utan slutspel och i stället jagat av otäckt kvalspöke.
Frustrerande?
– Absolut. Du spelar för att vinna. Jag förväntade mig inte att vi skulle vara topplag direkt när jag kom tillbaka, men det har tagit oss längre tid än vad jag trodde. Men vi är där vi är och måste ta små steg framåt. Nu siktar vi på att ta oss till slutspel och gå från det. Någonstans måste man börja.
– Jag gillar Klas idéer och det känns som en nystart. Atmosfären är bra, det är mer positivt och mycket lugnare i omklädningsrummet. Målvaktsspelet ser också jättebra ut och det blir viktigt för oss. Bara att hoppas att vi också kan få tillbaka känslan med publik i arenan. Det är tufft när du inte får den gratis energin, säger han.
Frågar du vem som ska göra målen blir svaret detsamma som under de senaste åren.
Broc Little.
– Första åren…det var mest framåt, göra mycket poäng. Nu har jag hittat balansen att göra jobbet åt båda håll. Det kommer med erfarenhet. Du behöver inte ligga uppe vid blålinjen för att göra 40 poäng.
Långtidskontraktet går ut efter säsongen och Little gör sig redo för omförhandling. Han hymlar inte om att han gärna blir kvar.
-- Vi har inte haft några diskussioner än, men jag hoppas att vi kan komma fram till något. Det har varit en del upp och ned på isen, men Linköping är som hemma för mig nu. Beatrice är härifrån och min dotter är född här. Vem vet, vi kanske stannar här. Tiden får utvisa det.
Han tystnar för ett ögonblick.
Tittar ut över tomma läktaren i Saab arena och ned på isen där några av lagkompisarna dröjt sig kvar.
Han säger:
– När jag var yngre helt inställd på att åka hem (till USA), men ju mer tid som går och ju mer integrerad du blir i samhället så ser du många fördelar med livet här. Speciellt med barn.
– Jag skulle säga att det är lugnare och ett enklare sätt att leva. Du kanske inte har det mesta av allting, men du har tillräckligt och jag tror att fler människor är nöjda. I USA är det som att alla bara vill ha mer och mer och mer. Är du på toppen är det kanon, men många människor har inte ens det mest nödvändiga, säger Broc Little.