Lite färskt välkryddat perspektiv, tack

Man får lätt det i ett land som nyss kommit ur ett långt, blodigt inbördeskrig. Med en politik som börjar luta åt diktatur. Och med ett folk som lever i klyftor vidare än avståndet mellan Cloetta center och Madison Square Garden.

Perspektiv är också ett ämne som dyker upp i filmen Råttatouille (som mina barn tittade på dagligen under semestern) när matkritikern Anton Ego ska recensera maten på restaurangen där maten lagas av en råtta. Kyparen frågar vad han önskar äta, varpå Ego svarar: ”Jag önskar mig lite färskt, välkryddat perspektiv.”
Det får mig att tänka på LHC som nu mer än någonsin behöver skaffa perspektiv efter den oroväckande trend man är inne i. Inte bara det att LHC förlorar matcher, man gör det på ett sätt som känns än mer oroväckande än mardrömssäsongen 2011/2012 eftersom man inte verkar vilja vinna tillräckligt.

Jag fick ett svar på Twitter på frågan om LHC-spelarnas brist på attityd beror på något som sitter i Cloetta centers väggar? HV71-supportern ”FGlader” svarade: ”Det sitter nog inte i väggarna. Snarare i taket där de höga tankarna om sig själva verkar flyga omkring”.
Kanske ligger det något i det, precis som i fallet HV71? Och inte då bara inom spelartruppen, utan hela vägen upp i ledningen? Den förändrade självbilden – som ju är titeln på senaste LHC-boken – är kanske en skev bild av sig själv?

Därför tror jag att det spelare och ledare i LHC behöver mest nu inte är vilken taktik som ska dras upp, vilka spelare som ska spela var eller vilka ledare som bör eller inte bör få förnyat förtroende. Utan lite färskt välkryddat perspektiv. Så man förstår var man är och vad som måste göras för att komma ur detta mörker.
Varför inte släppa iväg spelarna på en veckas träningsfri semester under OS-uppehållet där man måste stänga av allt som har med hockey att göra? Kanske ta en sista minuten till värmen?
Så att man kommer tillbaka med ny energi, lättare skallar – och en rejäl dos perspektiv.