– Jag har väl alltid haft åsikter och velat ha fördelar på plan. Jag gillar det spelet. Det var det kanske inte många domare som förstod när jag själv spelade fotboll eller hockey, säger Alexander Österberg, 29, när Sporten möter upp SHL-domaren för en hundpromenad i majsolen.
Treårige hunden Leon jagar boll på boll som Alexander kastar iväg. Alexander berättar hur domarkarriären egentligen började.
– Jag fick chansen att döma de som var ett år yngre än mig när jag själv spelade hockey. Det gav väl ungefär 800 kronor per helg vilket var bra pengar för en. Man gillade väl inte direkt skolmaten på Kungsberget så att då ha pengar på fickan för att gå till gatuköket var susen, ler Alexander.
Därefter har domarkarriären bara rullat på. Österberg dömde TV-pucken några år senare, sedan hockeytvåan och hockeyettan innan det för fyra år sedan var dags för klivet till hockeyallsvenskan.
I våras kom höjdpunkten på domarkarriären i hockeyallsvenskan. Fullsatta finalmatcher mellan Djurgården och Modo.
– Match fyra på Hovet var nog det häftigaste jag varit med om att döma. Den matchen svängde så mycket och vi hittade verkligen rätt nivå med att bara ta solklara utvisningar. Gruff, 50–50-situationer och så vidare släppte vi.
Finalmatcherna blev crescendot på en minst sagt intensiv vår. Skador på domare i SHL gjorde att Österberg fick döma inte mindre än 24 SHL-matcher. På augustiplaneringen stod att det skulle vara fem.
– Jag tror det blev 98 matcher under förra säsongen. Det kunde vara matcher tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Det blev många timmar i bil. När man väl är inne i det så lever man i bubblan. Sen nu i efter hand inser man hur sjukt det är. Många hotellnätter blev det ju.
Det är också en bubbla som tusentals har åsikter om. Känslan på läktarna, och domaragget, kan stundtals vara riktigt hätskt på SHL-arenorna.
– Det är som en oas nere på isen. Klart man känner av publiktrycket. Men jag förstår supportrarna. Klart att de vill ha fördelar och vill påverka domarna.
Lyckas de?
– Nej.
Några andra som kan gapa mot domarna minst lika mycket är förstås ledare och spelare.
– Folk tror kanske att det handlar om att säga "lugna ner dig". Jag försöker istället fråga vad det är spelaren vill ha svar på. Spelarna vill inte vara lugna. De vill ju vinna.
Alexander fortsätter:
– Man vill aldrig ha en coach som står och slår i båsdörren och skriker. Det sänder dåliga signaler. Det är ändå vi domare som leder matcherna. Då kan man vara ganska brysk i tonen och säga något i stil med: "Gå upp på din bänk igen. Jag vill inte se dig här. Vad håller du på med?"
Ett par matcher blev lite extra speciella. Österberg, hockeyfostrad i LHC, fick även döma ett antal av just klubbens matcher.
– Alla måste börja sin ishockeykarriär/domarkarriär någonstans så jag ser inga problem med att döma i Linköping eller LHC någon annanstans. Det blev som vilken match som helst. Sen är det klart att det nog är en del man känner uppe på läktaren som har åsikter om vad man gör.
Hunden Leon springer iväg efter ytterligare en boll. Österberg blickar ut över hundrastparken. Till slutet av sommaren väntar tillökning med ytterligare en familjemedlem.
– Vi blir föräldrar i mitten av augusti. Vi får se hur det blir med pappaledigheten under säsongen, avslutar han.
