Utpumpad Forsling efter tuffa löpningen.
Att springa 300 meter – det kan väl inte vara så jobbigt?
Spring det tolv gånger med inte så långt mellanrum så får du se.
Eller, om du så vill:
Ställ frågan till någon av LHC-profilerna Christoffer Ehn och WIlliam Worge Kreü.
Efter ett antal varv runt fotbollsplanen vid Ljunkan åker tröjan av och Gustav Forsling kör vidare i bar överkropp. Några varv senare känner sig först Kreü och sedan Ehn klara för förmiddagen, medan Forsling fortsätter att mata på med till synes oförminskad styrka.
Varv på varv på varv.
Är du Stanley cup-mästare så är du.
– Jag tar mycket stolthet i vad jag kommer in i säsongen med för fysisk form. Jag vill vara bland de bäst tränade i laget och tror att jag har varit det under de senaste åren. Det är nu du lägger grunden även för slutspelet nästa vår.
Oväntat att vi hittar vi honom på löparbanan?
Inte ett dugg.
Semester efter succén?
Nja, inte så länge.
– Jag är inte är jättebra på det där med att vara ledig, säger Gustav Forsling efter en stunds pustande och kraftsamlande.
Ni minns säkert vad som hände för en dryg månad sedan?
3–0 i matcher hade blivit 3–3, men med allt på spel var lagmaskinen Florida Panthers vassare än Edmontons superstjärnor i den avgörande Stanley cup-finalen och en av dem som visade vägen var 28-åringen från Ljungsbro. Förre LHC-backen har nått stjärnhimlen i NHL och har nu sitt namn på den mest klassiska av idrottsbucklor som på fredag visas upp i Linköping.
-- Det var otroligt häftigt, men känns fortfarande en smula overkligt. Jag kollade på några bilder häromdagen och tänkte att ”fan, hände det här”?. Jag vet inte om jag någonsin riktigt kommer att landa in i det, men du förstår nog mer när tiden går. Att få vinna match sju i en Stanley cup-final. Det var det man skojade om när man spelade landhockey på gatan hemma i Ljungsbro.
– Det var fest i en vecka efteråt. Vi vann på måndagen och så var det parad inför helt sjukt mycket folk i Fort Lauderdale på söndagen. Hockeyintresset har verkligen exploderat därborta.
Sista bytet?
Han skrattar till.
– Ja, det blev ett ganska långt byte. Men jag kunde ha spelat hur längre som helst. Sjukt mäktigt att få vara på isen sista två minuterna eller vad det var.
Hur mycket kollade du på klockan?
– Jag kommer inte ihåg att jag gjorde det så ofta. Jag var så inne i det. Du visste hela tiden att de hade (Connor) McDavid som kan ta över en match, men jag blev aldrig riktigt nervös.
Gustav Forsling efter Stanley cup-triumfen, med fru Daniela och sonen Bo.
Han har ett sagolikt år bakom sig. Eller vad sägs om giftermål med Daniela, nyskrivet åttaårskontrakt värt uppemot en halv miljard, nyköpt hus i Fort Lauderdale, seger i Stanley cup – och nybliven pappa till Bo som nu är sju månader.
Wow.
– Det är svårt att förstå. Det hade nästan räckt med en sak, att man hellre hade spridit ur det under några år. Haha. Nej, det är helt fantastiskt. Det är lite overkligt alltihop.
Tillsammans med familjen trivs han ”hur bra som helst” i huset på landet vid Stora Rängen utanför Linköping.
– Skönt med en sommar hemma. Nu blir den lite kort, men det får man ta. Det börjar kännas som hemma i Florida också, men inte på samma sätt som här. Att komma ut till tystnaden och fågelkvittret på morgonen. Det är ett annat lugn, en annan luft. Sverige är speciellt.
Hur går det med fisket, förresten?
– Jodå. Med Bo får jag prioritera om lite, men det är fortfarande bland det roligaste jag vet och jag försöker ta mig tid till att sticka ut med båten på kvällarna. Men det blir inte lika ofta numera.