22-åringen lutar sig tillbaka i den svarta skinnsoffan på LHC-kansliet.
Efter den tuffa fjolårssäsongen ska Linköping HC:s damer tillbaka till SDHL-toppen – och med Stephanie Neatby som den som visar vägen. Det är ju så med målvakter. Det måste vara bra och leda laget. Annars går det inte. Kärt målvaktsbarn har många barn. Såll, schweizerost . . . ett enda misstag och det kan vara kört. Varför utsätter man sig frivilligt för detta? Vad är det för fel med att vara vänsterback?
– Jag tänker inte på pressen utan gillar snarare att vara i en position där jag kan göra skillnad. Vad du än gör, så vet du att du har en viktig roll. Nästan som en individuell idrott i en lagidrott, säger Stephanie Neatby.
Hon är en trevlig bekantskap. Lättpratad, öppen och nyfiken.
Funderar ett ögonblick innan hon säger:
– Min pappa kommer ofta med sina visdomsord. Som att det som målvakt underlättar att ha ett förskräckligt dåligt minne. Det som varit kan du inte göra något åt, så det gäller att se framåt.
Insatsen så här långt i LHC-målet?
Jodå.
En räddningsprocent på 95,61 efter sex spelade matcher är svår att snacka bort.
– Vi är glada över starten, men inte nöjda. Det kan du inte vara förrän du står där med en guldhjälm på huvudet. Klart att vi går för det. Jag hatar att förlora, men älskar ännu mer att vinna.
Hon är född i engelska Surrey, vilket förmodligen kan vara ungefär så långt från ishockey som det går att komma. Men redan när Stephanie var tre flyttade familjen tillbaka till Kanada och uppväxt i hockeytokiga Toronto var det inte så mycket att fundera över.
– Så fort jag kunde stå upp fick jag ett par skridskor på fötterna. Pappa spelade på universitetsnivå, min mammas bror var målvakt och min kusin draftades i NHL. Så vi är en hockeyfamilj. Men det tog tid innan jag fick bli målvakt.
Jaså.
--Ja, jag tjatade i många år, men mina föräldrar sa nej ända tills de insåg att jag inte skulle ge upp.
– Ingen vill väl vara målvaktsförälder? Mycket utrustning att köpa, mycket utrustning att släpa på. Och går det dåligt är det ofta målvakten som får skulden. Så de ville väl inte riktigt utsätta mig för det. Haha.
Jag antar att Toronto är favoritlaget.
– Nej, det är Montreal. Det har jag med mig hemifrån.
Stephanie Neatby har under de senaste fyra åren spelat universitetshockey för Princeton och hade förra vintern stor del i vinsten i amerikanska collegeligan. Med studierna avklarade fanns en önskan att ge sig ut i världen och via assisterande coachen och LHC-bekantingen Courtney Brichard etablerades kontakten.
Och sen var beslutet enkelt.
– Carly (Bullock) och jag ville spela på högsta möjliga nivå och gärna i samma lag. Nu fick vi göra det, säger målvakten.
Vad betyder hockeyn?
– Jag tycker att den säger så mycket om livet. Du måste jobba hårt och kan inte alltid få det du vill. Sen hade jag aldrig kommit till Princeton om det inte varit för hockeyn och inte heller hade jag varit här. Den har verkligen format mig till den jag är.
Pappa och mamma kommer snart på besök till Sverige, på väg till nya jobb och ett liv på Madagaskar (!) i Indiska Oceanen, öster om södra Afrika. Därifrån blir det möjligen något besvärligare att hålla koll på dotterns framgångar på svenska rinkar.
Närmast: bortamöte med obesegrade serieledaren Brynäs på fredagskvällen.
Stephanie Neatby ler och säger:
– Det blir inte bättre än tuffa matcher mot starkt motstånd. Alla älskar väl att slå ett riktigt bra lag?