0–2 blev 3–2 i Växjö i tisdags, men när Skellefteå skaffade sig samma försprång i Saab arena var det inget snack. LHC var skadeskjutet från start med sju mer eller mindre tunga namn på frånvarolistan och räckte trots en sista forcering helt enkelt inte till.
Ibland behövs inte så mycket mer djupgående förklaringar än så.
Dessutom bjöds på grova misstag före flera av bortamålen.
LHC har under senaste tiden haft stora problem med svaga starter och tidiga baklängesmål och det var verkligen nära även mot Skellefteå. Jonas Gustavsson, hemmamålvakten, räddade då, men svarade strax senare för en jättemiss när han inte fick undan pucken. Bud Holloway snodde den och satte 0–1 i öppet mål.
Det var en förhållandevis jämn första period, men LHC såg inte skärpt ut och tappade väl många puckar, vilket i sin tur gav Skellefteå en hel del tid i offensiv zon.
I den andra var känslan att gästerna var där nästan hela tiden.
LHC hängde inte med alls, vann inte många närkamper och skapade inte en målchans framåt. Det kändes mest som en tidsfråga innan andra bortamålet skulle komma och till slut satte en frispelad Albin Eriksson 0–2.
Därmed två måls underläge efter 40 minuter och det kunde ha varit mer.
Jonas Gustavsson bommade grovt före första målet, men var i övrigt mestadels bra och tvingades till ett antal vassa parader i utsatta lägen.
Skellefteå skapade/bjöds på mängder av frilägen och i mitten av tredje perioden kom definitiva avgörandet när Oscar Möller tog pucken av olycklige Simon Lundmark, lurade Gustavsson och satte en backhand i nättaket.
Almen Bibic och Andrew Gordon prickade stolpe och ribba innan Broc Little tryckte in 1–3-reduceringen i fem mot fyra.
Men det var för lite och för sent.
Det hettade på slutet när LHC faktiskt spelade riktigt bra efter det och med utplockad målvakt skapade tryck och chanser som man inte varit i närheten av tidigare.
Men några fler mål blev det inte.