– Det är klart. Efter landslagsuppehållet när jag inte hade spelat på två och en halv vecka så var det lite si och så med tajmingen. Det sa jag också till Jeff (Jakobs, LHC:s assisterande tränare). Men nu, med ett par matcher i ryggen, känns det bra mycket bättre, säger Aronsson.
26-åringen suckar över 2–3-förlusten mot Modo. Två tappade poäng, och en lagkapten som tvingades utgå skadad. Ersättaren? Arvid Aronsson.
– Det är klart att det är olyckligt för honom och för oss.
Hur kändes det för egen del att komma in och få så mycket istid som sjundeback?
– Mycket bättre än i början efter uppehållet. Det tar lite tid att hitta tajmingen och instinkten men nu tycker jag mig ha hittat den.
Nästan 100 kilo tunge Arvid Aronsson är en av många som har ansvaret att se till att LHC blir ett jobbigt lag att möta i vårens slutspel.
Det har Kungsbacka-killen längtat efter.
– Det är ju därför jag är här, säger LHC-backen och utvecklar:
– Slutspel är det som vi har pratat om sen jag kom hit i april. Att spela så tufft kommer rätt naturligt för mig. Man kanske inte kan åka runt i 52 omgångar och vara ärkegris men att koppla på nu och bli grisigare. Det är rätt enkelt, säger LHC-backen.
Slutspel verkar också White lions ha längtat till. LHC-klacken slöt upp bra och bjöd på ett mäktigt tifo i arenan.
– Det är otroligt mäktigt. Det är ett himla tryck att få uppleva det. När man står här i gången innan så hör man trycket och det skakar nästan i väggarna. Så det är klart att när vi åkte ut på isen var man tvungen att tjuvkika lite, säger Aronsson.