Arvid Aronsson fick ledas av isen i samband med matchen mot Timrå för en dryg vecka sedan. "Det såg nog otäckare ut än vad det var", säger han till Sporten.
– Jag är helt slut, kan vi sätta oss ner någonstans om vi ska snacka?, säger han efter fredagens ispass.
25-åringen sätter sig på golvet, stirrar rakt ut i korridoren och andas ett par gånger innan snacket går vidare.
– Det här är mitt första hela ispass efter att jag vilat en vecka. Det suger rätt rejält i benen nu men oj vad jag älskar den här sporten, säger göteborgaren och ler.
Smällen i mötet mot Timrå tog hårt. Men när många trodde att det var en allvarlig knäskada eller liknande, så visste Aronsson ganska fort att smällen tagit högre upp.
– Jag minns att vänner och familj skrev direkt och undrade om jag dragit korsbandet eller så men det var det inte. Istället, när jag kraschar in i sargen, så får jag hans (Timrå-spelarens) knä i huvudet och då svartnar allt för en sekund.
Ni som har sett bilderna minns kanske att Aronsson direkt efter smällen ställer sig upp och försöker lokalisera pucken, men istället ramlar ihop.
– Jag vet att det ser otäckt ut, men jag tror det handlade om att balanssinnet fick sig en törn. Benen bara drog åt alla håll. Sen kommer "Jeppe" (Pettersson) och säger åt mig att ligga kvar så hjälper vi dig av.
Diagnosen hjärnskakning ställdes ganska fort därpå och tämligen omgående inledde också Aronsson hjärntrappan för att komma tillbaka till spel. En trappa som Aronsson klivit uppför en gång tidigare i karriären.
Men då var det allvarligare.
– Jag minns att pappa kom och hämtade mig efter den matchen och jag frågade säkert åtta gånger, under den lilla bilresan hem, hur matchen hade slutat. Pappa sa att jag var som en papegoja.
– Då tog det två, tre veckor att komma tillbaka. Nu tar det nog kortare tid men man vet aldrig. Jag körde för fullt idag och sen gäller det att vara uppmärksam på signaler efter träningen också, säger Aronsson.
"Man har hört skräckhistorier om hjärnskakningar så det gäller att man är försiktig. Jag vill spela länge, och ha ett liv efter hockeyn", säger Aronsson.
För många är de exempel på hockeyspelare som drabbats av sviter av hjärnskakningar, långt efter karriären.
– Jag är ju bara 25 och vill kunna spela många år till. Sen efter det vill jag ha ett helt okej liv. Med andra kroppsdelar är det ofta bara tejpa och ta lite Alvedon. Med huvudet är i alla fall jag betydligt försiktigare, säger LHC:s backtuffing.