Träffar du en trevlig norrman beskrivs personen i fråga ofta lite slarvigt som "en glad gutt".
Thomas Pettersen är just det.
En glad gutt.
Född i Fredriksstad, uppväxt i Oslo och närmast från Stavanger.
Nu på plats i Linköping för att under tre säsonger leda LHC-damernas resa tillbaka till toppen.
Efter två raka SM-finalförluster har LHC en oväntat svag säsong bakom sig med massor av skador och stopp redan i kvartsfinal. Starka nyförvärv som Stephanie Neatby, Cathy Bullock och Jennifer Wakefield har hämtats in, men den senaste tiden har det varit tyst om nyförvärv.
– Just nu är jag ganska lugn, men det får inte ta för lång tid. Det är viktigt att vi får in den kvalitet som vi önskar. Det är framförallt på backsidan som vi är tunna, säger Thomas Pettersen.
Något på gång?
– Ja, det är klart att vi pratar med spelare. Vi vill ha in spelare som spelar med intensitet så att vi kan pressa tufft hela vägen. Då krävs mycket energi och arbete.
Läget med Pernilla Winberg efter hjärnskakningsbekymren?
– Hon är inte med och tränar, men tycker att det går åt rätt håll. Så vi hoppas fortfarande.
Norske Pettersen har under de senaste åren kombinerat ett arbete på herrjuniorsidan i Stavanger Oilers med jobbet som förbundskapten för Norges damlandslag. Därifrån är han väl bekant med flera LHC-spelare, bland andra Ingrid Morset, Madelen Haug Hansen, Lene Tendenes och Emelie Kruse Johansen.
– Flera av dem har varit här så länge att de pratar mer svenska än norska. Även med mig. Jag får lära dem språket igen. Haha.
Den första kontakten togs redan i februari och sedan gick det rätt fort att göra klart.
– Jag blev lite överraskad när frågan dök upp, men behövde inte många dagar för att säga ja. Där fanns inget tvivel. Det var det här jag vill göra. Det känns som rätt steg för att utmana mig själv och lockar verkligen att vara med och bygga upp något.
På grund av en allvarlig skada tvingades han ge upp sin egen spelarkarriär i unga år, men halkade snabbt in på ledarbanan.
– Jag var nog lite lat och orkade inte lägga ned vad som krävdes för att komma tillbaka. Det kan jag berätta för unga spelare som hamnar i samma läge. Jag vet hur tungt det kan vara när du är 16 år och spel ligger åtta månader bort.
Kan du ångra att du inte gjorde mer?
– Ja, det gör jag allt. Men det är länge sedan nu.
39-åringen (han fyller 40 senare i sommar) kallar sig själv för ”evig singel” och det är inte fel att påstå att livet består av ishockey, ishockey och – ishockey.
– Det blir kanske lite för mycket ibland. Jag älskar detaljer. För mig kan det vara magiskt när en back gör ett enkelt uppspel som sitter perfekt.
Hur går det att koppla bort hockeyn, då?
– På sommaren klarar jag det. Då kan det gå två veckor utan att jag ser en match. Men resterande 50 veckor är det mycket hockey.
Vad händer en sällsynt ledig dag?
– Jag älskar att resa, utforska och upptäcka nya platser. Går gärna på tur och åker skidor. Utför. Inte så gärna på längden.
Flytten till Sverige har förresten också inneburit att han får ägna sig åt en annan favoritsysselsättning: att skruva ihop och sätta upp nya möbler.
– Det har redan blivit några svängar till Ikea och det är lika kul varje gång. Ännu bättre när man kommer hem, allt är uppackat och grejerna ska sättas ihop. Det är nästan så att jag kan betala för att få hjälpa till med sådana saker, säger Thomas Pettersen.