Efter förra veckans bilder med Broc Little tillbaka på isen i Saab arena fanns det en och annan med hjärta för Linköping HC som hoppades att nummer 41 till och med skulle vara aktuell för spel redan den här veckan mot Växjö, Malmö och Färjestad.
Det är han inte.
– Nej, det är viktigt att inte riskera något. Planen just nu är att träna för fullt med laget nästa vecka och sedan spela efter uppehållet. Kroppen känns bra, axeln känns bra och kraften är på väg tillbaka. Senaste undersökningen visade inte på några bakslag, säger han.
Spelsugen?
– Gissa.
Ni minns säkert vad som hände i början av december? Broc Little rasade olyckligt in i sargen mot HV 71 (2–0) innan han ihopvikt av smärta tog sig av isen. På väg in i omklädningsrummet vände han sig mot sjukvårdarna och sa ”it’s broken” samtidigt som han höll mot nyckelbenet.
Så var det.
Fraktur på nyckelbenet konstaterades, han opererades några dagar senare och har sedan dess ägnat sig åt rehabilitering. Samtidigt har LHC spelat matcher i ett tempo som aldrig förr, vunnit alldeles för lite och dessutom sparkat tränaren Bert Robertsson.
Rätt eller fel?
Broc Little passar inte oväntat på den frågan.
Han säger:
– Jag vet inte. . . svårt för mig att säga något om det. Det är andra som tar de besluten. Vi pratar mycket om att vi måste göra det här tillsammans och på slutet har vi närmat oss där vi vill vara.
Du låter hoppfull.
– Jo, men jag är det. Några vinster har betytt mycket och jag tycker att det ser allt bättre Ut. Vi behöver verkligen använda oss av den där sista kraften och attityden. Varje gång. Det är som slutspelsmatcher hela tiden. Förhoppningsvis är jag och några andra snart tillbaka och kan bidra också.
– För några år sedan hade jag en fotskada som höll mig borta ganska länge. Skillnaden nu är att jag kunnat hålla igång, på gymmet och under senaste veckorna på isen. Jag hoppas att det ska göra startsträckan kortare när det väl är dags. Man får försöka att se det positiva.
Att skyttekungen (20 poäng på 19 matcher före skadan) saknats har förstås varit ett ruskigt avbräck för LHC i bottenstriden. Han är inne på sjätte säsongen i Linköping och har kontrakt för ytterligare en.
Hur är du på läktaren, förresten?
– Hemskt att sitta där och inte kunna hjälpa till. Det är tufft. Tänkte på det mot Malmö senast när det var 4–3, vi försvarade oss och man satt där och kunde inte göra något åt det. Så jag vill definitivt inte göra det till en vana att inte vara med. Haha.