Att komma på ett namn är inte det lättaste.
"Jag hade ju en lista med massa namn som jag sparat i ett år. Christoffer tyckte inte något var bra men sen var nog Oliver det första namnet som Christoffer tyckte var okej. Det kändes som att det funkar och känns fint eftersom det funkar i både Sverige och i Kroatien", säger Emilia vars mor- och farföräldrar är från Kroatien.
– Vi hade fått lite indikationer av läkarna att det började närma sig förlossning men det verkade då som att det var två veckor bort, berättar Christoffer Ehn som fick bråttom hem till Universitetssjukhuset i Linköping.
– Vi hade en plan. Niklas Persson (tidigare sportchef i LHC) körde någon timma bakom bussen så när Emilia (Matovac, Ehns sambo) ringde var det bara att hoppa av, fortsätter 27-åringen.
Emilia fyller i:
– Det blev lite snabba ryck men vi hade tur med tajmingen. Ni skulle ju precis göra ett matstopp i Uppsala och där kunde du få skjuts hem.
En stor LHC-profil fick plötsligt en oväntad roll.
– Tony Mårtensson åt mat med oss och när vi insåg att det var bråttom så skjutsade han ner mig till Stockholm där jag kunde hoppa in i Perssons bil, säger Ehn.
Sen började en kamp mot klockan. En kamp med ett lyckligt slut.
– Det var lite puls då. När Emilia ringde så hade jag tre timmar på mig så jag kom fram fem minuter innan det var dags.
Knappa tre månader senare är det en helt annan puls i småbarnslivet. Lille Oliver sover sött i barnvagnen när Emilia och Christoffer flanerar genom stan.
– Jag visste nog inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Många säger att få barn är det bästa som har hänt så man undrar ju hur det egentligen känns. Nu inser jag att det verkligen är det bästa som hänt. Även om det är en del sömnlösa nätter så räcker ett leende från Oliver på morgonen så är hela den jobbiga natten förbi, säger Emilia samtidigt som barnvagnen rullar in på Hunnebergsgatan.
Ehn berättar att livet som småbarnspappa också gett tunga förluster på isen en annan innebörd.
– Mitt humör speglas ofta av hur det går för laget. Så när vi haft tuffa perioder på slutet har det hjälpt att få komma hem till Oliver och landa i något annat.
Emilia instämmer:
– När du kommer hem går du ju direkt från att vara hockeyspelare till att vara pappa. Det märks.
Att vara hockeyproffs är ett speciellt jobb. Det finns inte många yrken där tiotusentals var och varannan kväll har åsikter om ditt spel och din fysiska status. Sömn är ett viktigt verktyg för att kunna svara på de kraven, något som kan vara tufft som småbarnsförälder.
– Just nu när det är försäsong är det ett helt annat lugn. Vi har ett tacksamt schema och är väl hemma efter lunch två, tre dagar i veckan. Vi är heller inte iväg på resor särskilt ofta, säger Ehn.
Han fortsätter:
– Innan vår säsong tog slut så gjorde vi ofta så att Emilia tog nätterna, då var det jag som fick ta morgnarna så hon kunde sova ut. Sen är det en oslagbar energi som man får av att vara med Oliver.
Tidigare i vintras skrev LHC-centern Christoffer Ehn på en lång kontraktsförlängning med LHC. Det nya kontraktet gäller hela vägen till 2027. Något som ger en stor trygghet för hela familjen.
Oliver fortsätter sova i vagnen. Samtalet leder in på familjens vardag i Linköping. Christoffer har precis skrivit en lång kontraktsförlängning och stortrivs i Linköping.
– Vi har kommit till en plats som vi verkligen vill vara på. Det är en trygghet att veta att man kan tänka långsiktigt kring att bo i Linköping. Oliver ska växa upp i den här staden.
Emilia, som är född och uppvuxen i Göteborg, kan inte annat än att hålla med:
– Jag har trivts minst lika bra som dig. I och med att Oliver föddes här, och ska växa upp här, kommer Linköping också få en annan mycket större innebörd.
Det börjar röra på sig lite i barnvagnen. Oliver sträcker på sig samtidigt som vårsolen bryter genom molndiset.
Det går nog säga att livet är ganska bra för familjen Ehn/Matovac.