Den i alla läger populäre kanadensaren är inne på sin tredje och förmodligen sista säsong i Linköping och upplever en av de tyngsta perioderna i sitt hockeyliv.
Kanske den allra tyngsta.
Är det någon som ger LHC-frustrationen ett ansikte så är det han.
Han vill så mycket, men får ut så lite.
– När du vinner är livet enkelt. När du förlorar är det mycket tuffare. Det suger. Det är allt du tänker på. Det är ett grymt spel ibland och inget får dig att må så bra som när du vinner, spelar bra och gör mål. Förlorar du inför dina fans och dessutom flera matcher i rad…inget får dig att känna dig så tom och så liten, säger han.
Åtta förluster på de nio senaste matcherna. Bara sju mål gjorda på de sju senaste. Nollade två gånger om på slutet. Missad chans till topp sex-placering och redan klart att det blir åttondelsfinal i nästa vecka.
Det hade inte LHC-fansen väntat sig och Andrew Gordon hade definitivt inte heller gjort det.
Han säger:
– Det är så svårt att sätta ord på det, men jag går knappt utanför lägenheten längre. Jag tänker på det hela tiden. Det är som en ofrånkomlig känsla som biter sig fast. Jag har aldrig upplevt något liknande. Aldrig varit med om en sådan torka, att målen så snabbt liksom bara försvinner.
– Det är så enormt frustrerande. Du kan inte släppa det, du kan inte rymma från det. Så här års går inte att säga att det är en process och att det bara är att jobba på, för vi behöver mål och resultat här och nu för att känna oss bättre.
– Inför varje match känns det bra. Jag känner att vi bara är 60 minuter från att ta oss ur problemen och så händer det igen. Vi kämpar och kämpar, men gör några misstag, förlorar med 3–0 och efteråt är man galen igen, säger Andrew Gordon.
Som assisterande kapten och en av de bästa spelarna är han en av dem som ska leda laget, men på slutet svarat för två poäng på de tolv senaste matcherna. Det är naturligtvis underkänt med råge och 32-åringen hymlar inte om sitt eget ansvar.
– Det är vårt jobb att göra mål och just nu gör vi inte det. Jag förstår att fansen inte håller med mig, men vi spelar inte så dåligt. Vi är med i varenda match och det gör det ännu mer frustrerande. En sak om du spelar förskräckligt dåligt och blir slaktad, då kan du erkänna det och se att du kan göra hundra saker annorlunda.
– Jag är inte den som säger att vi har otur eller att det andra laget har tur. Det handlar inte om det. Vi får inte jobbet gjort just nu och jag kan inte sätta fingret på exakt vad som är fel, säger Andrew Gordon.
Hur påverkas stämningen i laget?
– Vi är i det här tillsammans. Ingen pekar finger, ger upp eller tycker synd om sig själv. Vi håller ihop och stöttar varandra. Det är ett bra gäng. Vi vill inte titta för långt fram, men när du kommer till slutspel är det en dag i taget. Då har det ingen betydelse vad du gjorde igår.
Han tystnar för ett ögonblick.
Tittar sig omkring i omklädningsrummet.
Funderar.
Säger sedan:
– Vi har ny match på torsdag och det är som en flaska med läsk som vi skakat och skakat i tio matcher nu. Till slut kommer vi att öppna den och. . . ja, det är så det känns. Men det är inte många dagar kvar som vi kan känna så här. Om vi inte snart spelar bättre är det över. Det måste vi förstå.