– Jag tog en elsparkcykel hem från träningen och då, precis runt ett gathörn nära resecentrum, så blev jag påkörd av en bil. Bilisten såg mig inte när den skulle svänga och jag hann bara se bilen sista sekunden innan jag landade hårt på motorhuven, säger nederländska hockeyprofilen Wielenga som därefter dunsade ner på den hårda asfalten.
– Det var riktigt otäckt. Som tur var så landade jag inte på huvudet utan jag klarade mig.
Var gjorde det som ondast?
– Armbågarna, som jag landade med. Och sen höften. Jag fick styranordningen rätt in i höften.
Liggandes på marken ringde Wielenga lagkompisen Sara Hjalmarsson som skyndade dit med bilen.
– Hon kom rätt så fort så vi åkte in till sjukhuset för att kolla att det inte var något. Jag har sett alldeles för mycket av "Grey's Anatomy" (TV-serie i sjukhusmiljö) för att inte oroa mig.
Hur ont har du idag?
– Inte så värst. Ibland kan jag känna av det men det kunde vara betydligt värre. Scootern låg mosad under bilen så det var inte så bra, säger Wielenga som berättar att också bilisten blev skärrad av olyckan.
Bilolyckan har inte påverkat Wielengas hockeysäsong alltför mycket. 22 matcher har hon hunnit med såhär långt och fler lär det bli.
Hur många? Det beror på om LHC-damerna lyckas hitta den toppnivå laget har haft i matcherna mot exempelvis Brynäs och Modo.
– Jag vet inte varför vi inte har kunnat sätta ihop 60 bra minuter. Det måste vi bli bättre på. Sen är det såklart skönt att veta att vi har nivån i oss, säger Wielenga.
Nederländerna, som Wielenga är ifrån, är kanske mest känt för tulpaner, gouda-ostar och sina orangea fotbollslandslag. LHC-forwarden Savine Wielenga valde något helt annat.
– Det är bara en slump att det blev hockey för mig. När jag var liten fick min storebror först ett par skridskor och jag krävde att hänga på. Så på den vägen är det, säger Wielenga som började åka skridskor på de nederländska kanalerna.
Idag är hon en av LHC-damernas mest rutinerade forwards med inte mindre än sju säsonger i SDHL. Trots det så har hon spelat betydligt mer med killar.
– Det är ett måste för att kunna bli bra i Nederländerna. Jag flyttade hit till Sverige och Linköping som 18-åring och det var första gången som jag spelade med bara tjejer, säger Wielenga och tar en klunk av kaffet på ett av Linköpings centrala kaféer.
Den första sejouren i Linköping blev dock kortvarig. En skada satte stopp för det mesta av matchspelet.
– Det tog slut tidigt och jag var nog inte riktigt mogen.
Men Wielenga fick chansen att spela med en av LHC:s största genom tiderna, Denise Altmann.
– Vi var båda nya i Sverige då. Jag tror hon (Denise Altmann) var ett år äldre än mig men jag minns att jag redan då såg att hon var väldigt bra. Det känns coolt att hon nu får tröjan i taket, säger Wielenga och hyllar sin tidigare lagkompis.
FEM SNABBA
Mest kända telefonnummer i din telefonbok?
Det skulle väl vara någon av mina kollegor på nederländska TV-bolaget. Jag tror få i Sverige känner till dem dock.
Vem i laget är roligast på bortaresa?
Moa Gustafsson. Hon har så mycket energi och är så rolig. Hon är en av få svenskar som inte är särskilt blyg. Även om det skiljer många år mellan oss kan vi prata om det mesta.
Vilket är ditt bästa Amsterdam-tips?
Det är defintivt att ta en båttur genom kanalerna men då att inte ta en vanlig full med turister. Det finns ett annat företag där som heter "Those Dam Boat Guys" och de tar med en till lite annorlunda ställen.
Vem var din största idol som liten?
Min bror tror jag. Jag följde honom överallt. Han är en av mina bästa vänner och jag har alltid sett upp till honom mycket men jag har nog ingen "kändis-idol".
Vad är ett "måste" i din morgonrutin?
Det första är vatten. Sen kaffe och sen New York Times morgonknep. Det är ett sudoku, en ordfläta och lite annat. Det är bra för hjärnan att komma igång med.