Bra eller dåligt att sparka tränare? Det ville Anders Mäki ta reda på. Under de 25 senaste åren har Leksand, Brynäs, Södertälje, HV, AIK och Björklöven alla minst tio tränaroffer. Luleå har bara agerat på liknande sätt vid ett tillfälle.
Är det bra eller dåligt och rätt eller fel att sparka tränare?
Åsikterna går alltid isär.
På sin sajt "Hockeykunskap – om ishockeyns affärer, strategier och ekonomi" har Anders Mäki – med 30-årigt förflutet i LHC som spelare, sportchef och klubbdirektör – gjort en djupdykning i ämnet.
Den visar att 199 tränare fått sparken från de två högsta serierna i svensk ishockey mellan 2000 och 2024. Därav 169 huvudtränare, med LHC-coachen Klas Östman som den senaste (och garanterat inte sista).
Det fick bland annat Frölundas Roger Rönnberg att reagera efter annandagsmatchen nyligen:
– Det är tråkigt att hockeyns kultur inte kommit längre än så här. Att man ska hitta en syndabock och tro att det är vägen ut.
Anders Mäkis uträkning, som grundar sig på poängsnitt före och efter, visar att tränarbytet haft en positiv effekt i 68 procent av fallen. Å andra sidan är det förstås omöjligt att säga vad som hänt om tränaren fått vara kvar. I LHC:s fall har poängeffekten varierat, men Torgny Bendelin, Harald Lückner och Daniel Eriksson (som delade ansvaret med Niclas Hävelid och Johan Åkerman) räddade nytt kontrakt och Jan Karlsson tog laget hela vägen till dubbla SM-finaler.
Men samtidigt är det en sanning med viss modifikation.
– Det handlar om så pass många tränare att det blir mer eller mindre statistiskt säkerställt. Två av tre gånger har det blivit bättre. Men man får inte glömma att det finns ett mörkertal med tränare som blir kvar, som vänder på skutan och där det blir bättre. Titta på Anton Blomqvist i HV nu. Lägger du även in den dimensionen är du gissningsvis nere på 50–50, säger Mäki.
Vad finns för risker med att sparka en tränare?
– Du skadar varumärket något, drar på dig en massa kostnader i onödan och är fortfarande inte säker på att det blir bättre.
Det ska sägas i sammanhanget att han under sin tid i klubben var mer eller mindre delaktig i att kicka fem tränare: Ulf Weinstock, Torgny Bendelin, Mats Weiderstål, Gunnar Persson och Hans Särkijärvi.
Efter det har LHC valt att entlediga Tommy Jonsson, Bert Robertsson och Klas Östman.
– Vi var orutinerade i början och ryckte tränarkorten snabbt. Sen lärde vi oss saker och blev coolare. Nu är det en ny regim i klubben och tre tränare har fått lämna. Kanske är det en cykel. Att man är stressad som ny klubbledare och tar till den åtgärden. Vi har sett det på andra håll också. Ledare som varit med länge sparkar betydligt mer sällan tränare.
Bästa effekten som du upplevt av ett tränarbyte??
– När Gunnar (Persson) fick gå och Janne (Karlsson) tog över. Det blev en jäkla effekt. Samtidigt bytte vi målvakt då också, säger Anders Mäki.
Anders Mäki och fyra tränare som fått lämna LHC i förtid: Klas Östman, Bert Robertsson, Tommy Jonsson och Gunnar Persson. Bra eller dåligt att sparka tränare? Det ville Anders Mäki ta reda på. Under de 25 senaste åren har Leksand, Brynäs, Södertälje, HV, AIK och Björklöven alla minst tio tränaroffer. Luleå har bara agerat på liknande sätt vid ett tillfälle.
Var LHC hamnar under Ante Karlssons ledning återstår att se, men Anders Mäki hymlar inte om att han är kritisk till beslutet att avskeda Klas Östman.
– Hur många har du inte hört att "du kan inte byta ut 25 spelare, men du kan byta en tränare"? Nej, men du kan ta in en eller två nya spelare. Sen finns en massa annat som kan göras innan man slutligen hamnar i att "fan, det går inte, nu måste vi göra en förändring". När jag ser det utifrån tycker jag att det var för tidigt att dra i nödbromsen med Klas.
Men rutinerade hockeyprofilen säger också:
– Du kan prata börs-vd, men det går inte att jämföra med den publika press som klubbledarna får utstå när det går dåligt. Ännu mer nu med sociala medier. Det är helt galet. Även om du är en jätteduktig ledare ställs du inför en helt ny situation som är helt omöjlig att simulera på förhand.