– Det var lite nervöst första gången vi pratade, men det är verkligen en superödmjuk kille. Hur trevlig som helst i omklädningsrummet. Till slut blev det nästan lite jobbigt att fråga om biljetter till Chelseas matcher.
Erik Lindhagen skrattar när han berättar hur fotbollsstjärnan i vintras plötsligt dök upp på Guildfords hockeyträningar och spelade i klubbens andralag i fjärdedivisionen.
– Som ung hade han inte råd med hockey och då blev det fotboll i stället. Med tanke på hans karriär får man väl säga att han valde rätt. Han är seriös som sjutton och helt okej på isen också, säger Linköpingskillen.
Det är inte alla som fått göra mål på Petr Cech.
– Nej, det får man ta med på sitt cv. Haha.
Slutet av mars, 2013.
Första SM-semifinalen mellan Skellefteå och Linköping HC blir en rysare. En smått galen, men mycket underhållande, match med en dramatisk avslutning. Efter 15.18 av förlängningen avgör till slut LHC – och det är doldisen Erik Lindhagen som kliver fram när det som bäst behövs.
En minst sagt oväntad matchhjälte.
Där och då var det möjligen en och annan som trodde på en lång och glansfull karriär i moderklubben, men något år senare lånades han ut till Västerås och har inte varit i närheten av SHL sedan dess.
Men vad gör du då, när drömmen dör?
Du får försöka att hitta och skapa en ny.
Erik Lindhagen har gjort just det.
– På ett sätt får jag säga att jag är nöjd med min hockeyresa. När man stod där i skolan, skulle beskriva sitt drömyrke och folk hade med sig polisbilar och vad det var. Jag hade min hockeybag och sa att jag skulle spela för LHC. Det fick jag göra. Sen kan man alltid önska att man hade fått vara kvar längre på den nivån.
– Jag har fått uppleva mycket och träffat många roliga människor, säger han.
Vi träffas på Babettes i centrala Linköping. Det visar sig vara stamfiket, vilket inte är så konstigt med tanke på att han har en syster som jobbar här. Och där borta sitter visst mamma också. Han beställer en kopp kaffe och en lemonad.
I coronavirusets spår tog säsongen i England hastigt slut, nu har han varit hemma i Linköping i några månader och börjat sommarjobba som målare. Vad som händer till hösten är ännu oklart.
Han säger:
– Dörren till England är inte stängd, men på grund av coronan är jag sugen på att komma närmare Sverige. Tankarna på Italien och Frankrike har jag lagt ned. Danmark eller Norge, kanske. Jag pratar med några klubbar, men svårt att få besked just nu.
– Vill det sig illa kanske det inte blir någon säsong överhuvudtaget. Då har man kanske gjort sin sista match. Jag börjar ändå komma upp i åren. Man får ta en säsong i taget numera, men hoppas att jag har några år till i kroppen. Sedan jobbar jag hårt på tjejen att det ska bli Linköping när vi kommer hem. Då blir jag LHC-supporter igen.
Centern kom upp i A-laget i mitten av 00-talet som ung och hungrig junior, men mycket förändrades när han fick lämna klubben och någon säsong senare försökte ta sig tillbaka till SHL med Södertälje.
Det gick inte alls.
– Vi skulle gå upp, men i stället ramlade vi ur allsvenskan. Det var ett jäkla skitår och mycket strul internt. Vi hade en bra start, men sedan raserade det. Hela laget var som ett stort fuskbygge. Jag hade svårt att smälta det som hände och kände någon form av skuldkänsla som var svår bli av med.
– Sen skrev jag på sent för Timrå, men kände att det stagnerat ganska mycket. Jag hade gett upp drömmen att komma tillbaka till SHL och då var det ingen idé att vara kvar. Då lockade det mer att komma utomlands och få uppleva ett äventyr.
Då blev det England.
Efter två säsonger i Nottingham har han nu klarat av lika många i Guildford, beläget en halvtimme med tåg från London.
– Jag trivdes bra direkt. Nottingham var kanon. Lagom stor stad, stort intresse och fin arena, klassiskt fotbollslag i Championship och ungefär samma förutsättningar som i SHL eller allsvenskan. Det gjorde att jag fick tillbaka glädjen och motivationen. Jag har haft jävligt kul i England.
– Guildford är en betydligt mindre förening. En tränare på isen, en massör som kommer ned någon gång i veckan. Men resultatmässigt gjorde vi det bra. Vi var i semifinal i slutspelet och i cupfinal förra året, säger Erik Lindhagen.
Klassen på hockeyn?
– Bättre än de flesta tror, skulle jag säga. Topplagen är bra. Hockey är ingen stor sport, men det har hänt mycket på fyra år. Under mitt andra år i Nottingham vann vi gruppen i Champions league mot Åbo, Bern och Mountfield. Det är många nordamerikaner i alla lag.
Mycket fajter?
– Det försvinner mer och mer. Men det gick att hålla sig undan. Det räckte oftast att jag sa att jag var svensk.
Pengarna?
– Toppspelarna tjänar bra och genomsnittslönen är högre än i allsvenskan. Dessutom bor du gratis och enda räkningen du har är för mobil och internet.
Mycket öl?
– Det blir vad man gör det till. Väldigt blandat, skulle jag säga. Det finns säkert en del som dricker för mycket. Men framförallt i Guildford var allt väldigt seriöst.
Så det är inte puben efter varje träning?
– För vissa kanske. Inte för mig. Överhuvudtaget var det nog betydligt vildare förr.
Själv har Lindhagen haft en roll som allt-i-allo med en del defensiva uppgifter, men ändå ofta landat runt 20 poäng per säsong.
– En match började jag som högerforward. Efter tio minuter blev jag flyttad till center. Andra perioden spelade jag vänsterback. Tredje perioden inledde jag som vänsterforward och avslutade som högerback.
– Tränaren sa efteråt att han inte tyckte att jag gjorde någon bra match, men jag sa att det inte var så lätt när han spelade mig överallt. Då garvade han, höll med och erkände att han varit taskig mot mig.
Han reste till England och tänkte att ”wow, nu ska här kollas på fotboll”. Men så mycket blev det inte med egna matcher på lördagar och söndagar. Några matcher när Zlatan var i Manchester United. Någon match med Nottingham och Arsenal och ytterligare några med Chelsea.
– Jag är ett stort fotbollsfan, men utan lag. Det är lite trist. De flesta av mina kompisar härhemma håller på Liverpool. Det gör du också, va?
Självklart.
– För er skull är jag glad att ligan återupptas snart igen. Häftigaste liveevenemanget jag varit på måste ha varit Premier league i dart. Det låter helt sjukt, men så var det, säger Erik Lindhagen och skrattar.