Nå, vad är det som hänt? Tio poäng på sju matcher. . . det nådde du knappt upp till på hela förra säsongen i Linköping.
– Det känns som att jag fått en bra start och hittat kemi med kedjekompisarna. Sen är det lite mer fram och tillbaka i den här serien. Vi har ett rätt spännande lag med många unga killar som vill uppåt. Mycket lägre budget än Modo, AIK och Leksand och flera andra klubbar, men inte omöjligt att vi kan vara med och slåss om en topp sex-plats.
Inga problem med motivationen att åka till Tingsryd en onsdag kväll?
– Inte så här långt. När jag bestämde var jag inställd på att det ibland kunde bli spel inför 700 åskådare. Nu är det fortfarande tidigt, så vi får väl se hur det känns när serielunken är här.
Med lite distans till LHC-säsongen i fjol – vad säger du då?
– Jag kan förstå att jag fick en del kritik, men tyckte ändå att jag jobbade hårt och gjorde det som tränarna bad mig om. Men klart att det var en besvikelse att det inte blev fler poäng och framförallt att vi åkte ur så tidigt. Det var tufft när man visste att det var sista chansen att ta det där guldet.
Är det sista rycket nu?
– Jag har inte sagt så. Vi får se. Men jag är 38 år, det är tufft att åka omkring och jag känner att jag har lite ont i knä och rygg. Jag vill i alla fall inte sluta för att någon annan tycker att jag är gammal.
Sett LHC något?
– Ja, flera matcher. Det har funnits en fart och frenesi som inte fanns i fjol.