LHC-kaptenen var som vanligt befriande ärlig efter 1–6-bottennappet i Scandinavium:
Inga försök till halvdana bortförklaringar.
Utanför omklädningsrummet, med handduken virad runt magen, sa han besviket:
– Jag tyckte inte att passningsspelet fungerade, vi var utdragna i spelet, tappade mycket puckar, spelade dåligt bakifrån, vårt målvaktsspel var inte på topp och våra veteraner dök inte upp och räddade de yngre när det behövdes. Kort sagt tyckte jag att allting gick åt helvete. Det var en riktigt tuff kväll på jobbet.
– Det enda som jag känna lite stolthet över var att vi ändå körde. Det såg för jävligt ut, men vi körde. Det var absolut inget fel på viljan, men det var fel på allt annat. Ju mer vi ville, desto sämre spelade vi i den här matchen. Starten på andra perioden sänkte oss definitivt, sa Jonas Junland.
Han försökte ändå vara positiv. Se framåt. Se möjligheter.
– Så länge vi vinner fler matcher än vi förlorar sista biten in så gör vi ett bra jobb. Då blir det slutspel. Om vi spelar svinbra och förlorar med 2–1 eller uselt som idag och förlorar med 6–1 har ingen större betydelse. Nu handlar det om att ställa om huvudena och tänka på lördag (mot Örebro) redan nu. Kolla på vad som var fel, rätta till det och göra en bra hemmainsats med fansen i ryggen.
– Hellre så här än att vi har två–tre matcher där vi är halvnära. Nu hade vi ingenting som talade för oss och vi förtjänade inget bättre heller. Pucken studsade hela tiden fel. Det var som om den sprängdes som en granat när vi skulle passa den, sa Junland.
Frölunda, som kom till spel med tre raka förluster och en diger skadelista, gjorde tidigt 2–0 efter dubbla mål av 18-åriga stjärnskottet Isac Born. Det var början till slutet för LHC som aldrig var nära och fler mål än det som Vilmos Gallo gjorde i slutet av andra perioden blev det inte.
– När vi är bra håller vi ihop laget. Nu var det många som åkte och dribblade för sig själva och vi spelade inte det spel som vi kommit överens om. Det börjar med de äldre spelarna som måste ta tag i det. Som jag, som (Markus) Ljungh, som Broc (Little), som (Christoffer) Ehn och som några till.
Sporten undrade hur trött Klas Östman, tränaren, var på dessa ideliga svängningar.
Han sa:
– Ah, det hjälper inte om jag tröttnar. Mitt jobb är att förbereda laget för nästa match. Men klart att man blir lite fundersam när det blir den här typen av insatser. Men om jag tröttnar så är vi illa ute.