Men jag tror nog vi kan räkna med att det blir Broc Little som tar den sista platsen i laget.
Allt annat hade förvånat.
Mycket.
Nye Stefan Matteau var inte ett av namnen som hade cirkulerat mest flitigt under den utdragna jakten på denne mr X. Värvningen känns däremot logisk – särskilt när vi nu fick bekräftat att storlek och kraftfullhet stod högre upp på Niklas Perssons önskelista än en liten och teknisk poängmaskin.
Högklassigt målvaktsspel, en bra grund i försvaret och fina siffror i powerplay samt boxplay brukar räcka väldigt långt för ett ishockeylag.
Jag vidhåller att Marcus Högberg, bortsett kanske Frölundas Lars Johansson, inte är sämre än någon annan målvakt i serien.
Backsidan – med adderingen av Oscar Fantenberg och Linus Hultström – är LHC:s starkaste på flera år.
Frågetecknen finns framåt, och särskilt i powerplay.
Hultström kommer bli supernyttig där – men en av årets största nycklar för LHC lär bli att Ty Rattie levererar.
Helst en bit över de redan högt ställda förväntningarna. Annars kan det innebära trubbel oavsett hur bra defensiven sitter.
Under de senaste säsongerna har många av de unga spelarna tyvärr haft svårt att ta det där riktigt stora klivet. En hel del talar dock för att spelare som Mattias Hävelid och Filip Bystedt kan göra det nu. Båda två kommer att ges chansen, och har möjlighet att bli stora publikfavoriter.
LHC känns riktigt spännande i år. Mycket mer än så tycker jag faktiskt inte det går att kräva av Persson och gänget i juli.