– Ärligt talat vet jag inte. Det har varit en konstig säsong och har inte varit någon idé att prata om sådana saker när ingen vet vad som händer. "Pajen" (Niklas Persson) har mycket att fundera över ändå. Han vet vem jag är och vad jag känner för klubben, laget och staden. Ser han mig som en del av framtiden skulle jag älska det, men jag räknar inte med att få något snabbt besked, sa Andrew Gordon.
Gjorde det att det på något sätt kändes känslosamt?
– Jag försökte blockera det. Jag försökte bara göra mitt bästa och jag hoppas att alla såg. Fundera över framtiden får jag göra sen.
Efter en minst sagt turbulent vinter gjorde LHC en slät figur mot HV i sista matchen före semestern. Det fanns inget mer än äran att spela för och. . .ja, det märktes. Tydligt. HV var redan kvalklart, men gavs chansen att efter elva raka förluster ta en seger – och tog den.
Andrew Gordon reducerade för LHC både i slutet av andra och tredje perioden, men hade inte mycket annat att glädjas över. Den i alla läger populäre kanadensaren har gjort sex år i Linköping och har upplevt en del tunga perioder under de senaste säsongerna.
Nu skulle hittas tillbaka till övre halvan, men i stället blev det en kvalfylld vinter och missat slutspel för tredje året i rad.
Publikfavoritens facit: fem mål och tolv poäng på 37 matcher.
– Det har varit ett tufft år, på isen och utanför. På många sätt. Det finns så många i Linköping som jag har en kärlek till och var det så att det var sista matchen vill jag se till att träffa alla innan jag flyger hem till Kanada. Samtidigt har jag en familj där som jag inte har sett på länge och som behöver mig.
– Jag räknar med att ha ett snack med LHC i början av veckan och så får vi lägga upp planerna efter det, sa Gordon.
Han hymlade inte om sin besvikelse över den slutliga tolfteplatsen.
– Till att börja med var det en lättnad att inte riskera att hamna i kval. Det har inte varit någon bra säsong, men vi överlevde den. Det är vad vi har gjort. Jag är stolt över hur slöt oss samman när det behövdes som mest och gjorde vad ingen trodde att vi skulle göra. För en och en halv månad sedan var nästan alla övertygade om att vi skulle åka ur.
Vad har gått snett?
– Olika saker. Hela tiden. Det började med att vår förstamålvakt (Jonas Gustavsson) slutade någon vecka före seriestart. Det blev ett stort hål att fylla och sedan var det olika störningsmoment. Vi hade mer skador på nyckelspelare än vad jag varit med om någon gång tidigare i min karriär och kom inte riktigt ihop förrän efter halva säsongen.
Mot HV kom LHC snett från start, hamnade i tidigt tvåmålsunderläge och målvakten Niklas Lundström fick en tuff start. Det blev något bättre sen, men inte bra nog och tröstmålen av Andrew Gordon och Jonas Junland var förgäves.
– Du kan inte fejka känslor. Det är svårt att intala sig att matchen betydde mycket, när alla vet att den inte gjorde det. Vi hade en för dålig start och i den här ligan är det alltid svårt att komma tillbaka oavsett om det är match 1 eller 52, sa tvåmålsskytten.